Museets historia
Naturhistoriska riksmuseets drygt 250-åriga historia är i mångt och mycket nära kopplad till historien om Sveriges stora upptäcksresande och vetenskapsmän. Från Vetenskapsakademiens födelse till dagens museum har mycket hänt.
Började med Vetenskapsakedemins naturaliesamlingar
Redan i mitten av 1700-talet grundlades det som så småningom skulle bli Naturhistoriska riksmuseet. Det var Vetenskapsakademien som började med naturaliesamlingar, det vill säga samlingar med föremål från naturen. Samlingarna katalogiserades och ordnades av Linné.
Akademien hade sitt första möte 18 augusti 1739 och i samband med det skänkte ledamoten Jonas Alströmer en svamp. Det blev det första föremålet i Akademins naturaliesamling.
Under 1740- och 50-talen växte Akademiens samlingar så mycket att lokalerna blev för trånga. Problemet löstes när man köpte en fastighet i Gamla Stan 1778.
Samlingarna växte och katalogiserades av Linné
Efter Jonas Alströmers donation började det komma in föremål till samlingen. Men det var först 1748 när drottning Lovisa Ulrika skänkte ett ovanligt stort getingbo, "byggt på Drottningholm" som det hela verkligen tog fart.
Både drottningen och kungen, Adolf Fredrik, samlade intensivt. Samlingarna katalogiserades och ordnades av Linné. Bland mer ordinära naturföremål fanns även en hel del kuriosa som exempelvis kycklingar med två huvuden och fyra fötter, ett får med två huvuden och så vidare.
Sverige första offentliga museum på 1700-talet
1753 stod Observatoriet klart och samlingarna flyttade in. Akademins samlingar växte ur sina lokaler genom donationer av stora samlingar som Sparrmans 1776 och de Geer 1778.
Problemet löstes när man köpte en fastighet i Gamla Stan 1778. Året innan hade Anders Sparrman anställts som den första föreståndaren för naturaliesamlingen. Han var en av Linnés lärljungar och en berest man, som bland annat var med på James Cooks andra världsomsegling.
1786 hände något stort i museihistorien, Akademien införde noggranna bestämmelser om hur samlingarna skulle visas för allmänheten. I och med detta kan man säga att Sverige fick sitt första offentliga museum!
Redo för en ny epok med nya donationer
Under början av 1800-talet växte Akademiens samlingar med hjälp av diverse donationer från bland andra Peter Jonas Bergius och Gustaf von Paykull.
1819 var ett betydelsefullt år för museet. Tack vare von Paykulls stora donation blev lokalproblemen återigen överhängande. Man satte press på kungen, Carl XIV Johan, att ta tag i frågan och enades om att samlingarna tills dess att man hittade ett "rymligare och praktfullare galleri på ett Riksmuseum" skulle förvaras i Akademiens hus.
Akademien anhöll även om att samlingarna skulle underhållas på statens bekostnad. Kungen godtog detta förslag, och i och med detta var, åtminstone på pappret, grunden för ett svenskt naturhistoriskt museum lagd.
Snabbresa genom 1800-talet
Museets samlingar fortsatte att byggas upp under hela 1800-talet. 1828 fick man äntligen tag på nya lokaler. De låg vid Adolf Fredriks kyrka.
Ett bekymmer med samlingarna var att de så lätt angreps av skadedjur. Man började då bland annat experimentera med arseniksåpa vid beredning av skinn, vilket visade sig vara mycket effektivt och innebar en revolution för samlingsvården.
I takt med att samlingarna växte ökade även allmänhetens intresse för museet. De tider då allmänheten hade tillträde till samlingarna var oftast välbesökta. Museet kom att fungera som en kontaktpunkt för den naturintresserade allmänheten. Om man hade frågor och funderingar om naturfenomen blev det naturligt att fråga "herrarna på Riksmuseum", föregångaren till dagens "jourhavande biolog".
Återigen dags för nya lokaler
I slutet av 1800-talet blev de befintliga lokalerna återigen för trånga och 1885 fick museets intendenter i uppdrag att komma med ett förslag till plan för en ny byggnad.
Det gick trögt med beslutet men 1901 hade man äntligen hittat en plats. Den låg ute vid Frescati och hade tidigare förkastats på grund av sitt något avlägsna läge. Men intendenterna försäkrade nu att platsen var ett lyckat val.
1905 godkändes arkitekten A. Anderbergs ritningar till den nya museibyggnaden. På våren 1916 var byggnaden klar med en yta på ungefär 20 000 kvadratmeter. I och med de nya lokalerna hade man större möjlighet att ta emot en ökande publik.
Ett museum i ständig förändring
Ett museum är hela tiden i förändring. Beroende på samlingarnas tillväxt och krav från allmänheten behöver lokaler och utställningar ständigt förnyas. Detta förnyelsearbete pågår alltid och är en del av det dagliga arbetet vid museet med stabil grund i vår historia.
Fördjupa dig i museets historia
1739 Vetenskapsakademien startas och Jonas Alströmers svamp blir första föremålet i samlingarna.
1748 Drottning Lovisa Ulrika skänker ett getingbo till samlingarna, något som får till följd att allt fler föremål kommer in som gåvor.
1758 Första botaniska samlingen anläggs.
1777 Naturaliesamlingarnas första föreståndare, linnélärljungen Anders Sparrman, anställs.
1778 Entomologen och bruksägaren Charles De Geers änka skänker hans stora naturaliesamling till Akademien. Vetenskapsakademien köper ett hus vid Munkbron i Gamla Stan
1786 Samlingarna görs tillgängliga för allmänheten och Sverige får sitt första offentliga museum.
1797 Conrad Quensel efterträder Anders Sparrman och tillväxten av samlingarna tar fart. Quensel går noga igenom samlingarna, artbestämmer och förtecknar, och skriver samlingarnas första historia.
1806 Botanisten Olof Swartz blir ny indendent för samlingarna.
1819 Museet instiftas officiellt.
1820 Transporteras Gustaf von Paykulls stora naturaliesamling till museet.
1828 Lokalproblemen som präglat större delen av museets historia löses i och med att Akademien köper det Westmanska huset vid Adolf Fredriks kyrka. Museet får en ny intendent: zoologen Sven Nilsson, som är en av portalfigurerna inom svensk naturforskning.
1829 Den av Adolf Ulrik Grill skänkta naturaliesamlingen anländer till museet.
1835 Bengt F. Fries, museets intendent, upprättar en forskningsstation vid Fiskebäckskil, Kristineberg.
1837 Ärkebiskop J.O Wallin välsignar Akademiens forskning som bedrivs i museets tjänst.
Den första svenska polarexpeditionen i vetenskapligt syfte genomförs. Marinzoologen Sven Lovén gjorde denna resa till Spetsbergen.
1841 Omorganiserades verksamheten vid museet och den tidigare zoologiska inriktningen breddades i och med att intendenter anställdes för de botaniska, mineralogiska, entomologiska och evertebrata avdelningarna, som i och med detta skiljdes från den vertebrata huvudsamlingen. Detta var en positiv utveckling som hade stor betydelse för museets framtid från forskningssynpunkt.
1860-1866 Hölls museets stängt för allmänheten på grund av ombyggnad.
1877 Museet fick en ny konservator, Anders Svensson. Det var hans förtjänst att valmuseet blev ett av de mest fulländade i världen.
Han stoppade även upp hunden som i många år stod i entréhallen i Frescati, och som varje natt klockan tolv, enligt vad en vaktmästare försäkrat, reste sig upp och skällde!
1882 Gjorde Adolf Erik Nordensköld, intendent för mineralogiska avdelningen, sin sista polarexpedition till Grönland. Han gjorde sammanlagt nio polarfärder under det som var svensk polarforsknings guldålder.
1885 Påbörjas arbetet med att leta upp en plats för ett nytt museum.
1901 Beslutades att museet skulle uppföras på en tomt i Fresacati, en plats som tidigare avslagits på grund av sitt avlägsna läge.
1905 Godkänns arkitekten A. Anderbergs ritning för den nya museibyggnaden.
1916 Står den nya byggnaden klar och omfattar en yta på ca 20 000 kvadratmeter.
1965 Naturhistoriska riksmuseet skiljs från Vetenskapsakademien och blir en egen myndighet.
1989 Polarutställningen invigs
1992 Cosmonova invigs
1995 Invigning av utställningen 4½ miljarder år - jordens och livets utveckling.
1997 Utställningen Liv i vatten öppnar.
1999 Utställningen Den sinnrika människan startar.
2002 Följande utställningar invigs: Natur i Sverige (del 1) och Skatter från jordens inre.
2003 Natur i Sverige (del 2) öppnar.
2004 Utställningen Uppdrag: KLIMAT öppnar.
2008 Utställningen Den mänskliga resan invigs. Ny museichef, Jan-Olov Westerberg. Restaurangen byggs om. Ny teknik, inredning och varumärkesplattform för Cosmonova.
2010 Utställningen Polartrakterna nyöppnar efter en tids renovering.
2013 Utställningen Djuret människan öppnar, en ombyggnad av Den sinnrika människan.
2015 Utställningen Fossil och evolution öppnar, en ombyggnad av 4½ Miljarder år - jordens och livets historia.
Kjell Engström (red.), Naturen berättar. Utveckling och forskning vid Naturhistoriska riksmuseet, Stockholm 1989, Naturhistoriska riksmuseet.
Naturhistoriska riksmuseets historia. Dess uppkomst och utveckling, Stockholm 1916, Kungl. Vetenskapsakademien.
Dahlgren, E.W., Kungl. Svenska Vetenskapsakademien.
Personförteckningar 1739-1915, Stockholm 1915, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB.
Skottsberg, C., Kungl. Svenska Vetenskapsakademien.
Personförteckningar 1916-1955, Stockholm 1957, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB.
Naturhistoriska riksmuseets nya byggnader. Uppsala 1916, Almqvist & Wiksells Boktryckeri AB.
Vetenskapsstaden. Göteborg 1916, Göteborgs Litografiska AB, Kungl. Hovleverantör.
Museibyggnaden
Museet har flera gånger flyttat till större och större lokaler för att få plats med de växande samlingarna och utställningarna. År 1916 var det nuvarande museet färdigtbyggt. Bygget påbörjades 1907 och husets yta är ungefär 20 000 kvadratmeter. Museibyggnaden fick en monumental utformning med rötter i barocken och en kraftfull geometrisk jugendstil. I och med de nya lokalerna hade man större möjlighet att ta emot en ökande publik.
Här hittar du beskrivningar av museets olika byggnader och Vegaplatsen.
Film om Naturen palats
Denna film visar de platser museet har flyttat från och hur det gick till att bygga museets nuvarande, magnifika byggnad.
Byggdes 1907–1916
Naturhistoriska riksmuseet uppfördes 1907–1916 efter ritningar av arkitekt Axel Anderberg. Museibyggnaden fick en monumental utformning med rötter i barocken och en kraftfull geometrisk jugendstil.
Fasaderna fick en yttre beklädnad av mörkrött Helsingborgstegel med ljus granit i socklar, lister och fönsteromfattningar.
Vaktmästarbostäder i annan stil
Två av Naturhistoriska riksmuseets byggnader har en annan stil; vaktmästarbostäderna som byggdes av trä och målades svarta. De kallas Svarta villorna och är placerade strax norr om norra flygeln.
Planer för en vetenskapsstad
Beslutet att bygga Naturhistoriska riksmuseets anläggning i Frescati fattades 1901. Tanken var att Frescati skulle bli en vetenskapsstad. På andra sidan vägen hade Kungliga Vetenskapsakademiens byggnader uppförts.
Här vid parken planerade arkitekt Axel Anderberg även att uppföra ett etnografiskt museum. Det skulle ligga längs parkens södra långsida och bilda en pendang till Naturhistoriska riksmuseets södra flygel; i öster skulle Botanhuset bilda fond. Etnografiska museet byggdes aldrig och vetenskapsstaden blev realitet först på 1960-talet då universitetet flyttades till Frescati.
Huvudbyggnaden
Naturhistoriska riksmuseet utformades enligt ett så kallat kamsystem. Från huvudbyggnaden utgick separata flyglar för museets dåvarande avdelningar: zoologi, paleontologi och geologi. Den botaniska avdelningen fick en separat byggnad, det så kallade Botanhuset.
Byggnaderna försågs med höga, stora fönster som skulle ge dagsljus till museets utställningar. Elektrisk belysning fanns inte. Den stora kupolen som kröner huvudbyggnaden gav dagsljus till vestibulen.
Naturhistoriska riksmuseets lokaler har under åren utökats med underjordiska magasin och Cosmonova, museets kombinerade kupolbiograf och planetarium som öppnade 1992. Cosmonovas tolvkantiga byggnad finns bakom huvudbyggnaden. Tillbyggnaderna har projekterats av Uhlin & Malm Arkitektkontor AB och ritats av Georg Miskar och Jim Forsberg (Cosmonova).
Norra och södra flygeln
År 1908 öppnade Naturhistoriska riksmuseets "hvalmuseum" i norra flygeln. Valmuseet var den första delen av museet som färdigställdes.
Södra flygeln inrymde till en början museets mineralogiska samlingar. Myndigheten SGU, Sveriges geologiska undersökning, verkade i lokalerna fram till 1978. Södra flygeln flankerar tillsammans med norra flygeln museets huvudbyggnad.
Flyglarna fick enhetliga fasader ut mot Roslagsvägen men därefter upphör likheterna. Den betydligt längre södra flygeln var till en början tänkt som en pendang till ett etnografiskt museum som skulle uppföras på andra sidan Vegaplatsen. Bristande ekonomi gjorde att planerna aldrig fullföjdes.
Botanhuset
Botanhuset placerades som en fond till Vegaplatsen – parken framför byggnaden – och byggdes för att utgöra ett botaniskt museum. När Botaniska museet öppnade var publiktillströmningen stor.
På 1970-talet stängdes byggnaden för offentligheten och används sedan dess till att bevara och hantera samlingar samt för forskning inom fanerogam-, kryptogam- och paleobotanik.
Vegaplatsen
Vegaplatsen har fått sitt namn av Vegamonumentet som restes i samband med polaråret 1932–1933 till minne av Adolf Erik Nordenskiölds forskningsexpedition med fartyget Vega 1878–1880. Vegaexpeditionen var den första att hitta och färdas genom Nordostpassagen, sjövägen norr om Europa och Asien.
Namnen på Vegaexpeditionens medlemmar är ingraverade i monumentets sockel. Nordenskiöld blev professor för Naturhistoriska riksmuseets mineralogiska avdelning 1858. Han avled 1901, samma år som beslutet fattades att bygga Naturhistoriska riksmuseets anläggning i Frescati.
År 2016 kompletterades Vegaplatsen med en vattenfylld damm och näckrosor. Därmed fick platsen det utseende som arktitekten från början hade ritat, men 100 år senare.
Svarta villorna
Villorna uppfördes som vaktmästarbostäder och stod klara 1914. Naturhistoriska riksmuseets övriga hus byggdes av tegel men vaktmästarbostäderna är av trä. Arkitekten Axel Anderberg utformade dem som tidstypiska villor i exklusiva villaområden, men invändigt var de betydligt enklare.
I varje villa fanns fyra bostäder för vaktmästarna och deras familjer. Lägenheterna bestod av två rum och kök samt WC. Tvätt- och badstuga fanns i Portvaktshuset, 300 meter söderut vid Roslagsvägen.
Vaktmästarbostäderna värmdes till en början med kakelugnar och maten lagades på vedspisar. Varje lägenhet hade egen mat- respektive vedkällare. Framför villorna låg köksträdgårdarna. Där odlades potatis, grönsaker och frukt – de gamla fruktträden är från den tiden.
Portvaktshuset
Portvaktshuset utformades i tidsenlig nationalromantisk stil med inslag av jugendbarock. På andra sidan vägen står ett likadant portvaktshus, byggt för Kungl. Vetenskapsakademien.
Övervåningen hade två lägenheter för museets portvakter med familjer. Lägenheterna bestod av två rum och i den ena lägenheten ingick även en kokvrå. Ett gemensamt WC fanns i trapphallen. I källaren låg tvätt- och badstuga som också användes av dem som bodde i vaktmästarbostäderna, 300 meter norrut.
I nedervåningen låg den så kallade Buffén, en servering för personal och besökare. Själva buffén dukades upp på ett fast bord i en alkov i matsalen. Vid burspråket mot vägen fanns ett litet rum med höga, väggfasta bänkar där gästerna kunde sitta och titta ut på trafiken. Serveringen upphörde 1963 och därefter användes nedervåningen en tid som postkontor.