.jpg)
Allt eftersom forskarna får tillgång till mer genetiska data så klarnar bilden av hur olika djur är släkt med varandra. Ofta bekräftar de genetiska data sådant som vi redan hade klart för oss men ibland stöter forskarna på rejäla överraskningar.
I en ny studie, publicerad i Systematic Entomology, visar en forskargrupp ledd av Naturhistoriska riksmuseet att gallsteklarna, en familj av steklar, har en mer komplicerad historia än vi tidigare förstått. Gallsteklarna har fått sitt namn för att de ger upphov till en onormal tillväxtförändring hos en växt, en gall. Larverna utvecklas inuti gallen, som ger larven näring och skyddar den mot fiender. Välkända exempel är galläpplet på undersidan av ekblad och sömntornen på nyponbuskar.
.jpg)
Galläpple på ek (CC BY 4.0 katrin_simon)
Består av två helt olika grupper
Forskarna har alltid trott att gallsteklarna hade ett gemensamt ursprung. Nu visar det sig att de består av två helt olika grupper. Ekgallsteklarna är närmare släkt med glattsteklarna, en familj parasitsteklar, än med sömtornsgallstekeln.
– Vi såg tecken på det här redan i tidiga studier av ett fåtal gener, men många tvivlade på att resultaten verkligen stämde. Nu har vi så överväldigande bevis från vår analys och en liknande studie att vi vågar ta steget fullt ut och föreslå en ny klassificeringen, säger Fredrik Ronquist, professor på Naturhistoriska riksmuseet och en av forskarna bakom studien.
.JPG)
Sömntorn på nypon (CC BY 4.0 Fredrik Ronquist)
Fortfarande oklart hur de kontrollerar värdväxten
I det nya systemet delas gallsteklarna upp i två olika familjer; det är ännu oklart vad de ska heta på svenska. Den artrikaste familjen omfattar ekgallsteklarna men också många arter som gör galler på olika örter. Där finns också så kallade inhysingar, som inte kan göra galler själva men lever inuti andra arters galler. Sömtornsgallstekeln hör till en mindre artrik familj som omfattar gallbildare på rosor och på lönn, men inga inhysingar.
– Gallsteklar är fascinerande på många sätt. Vi vet till exempel fortfarande inte hur de lyckas kontrollera värdväxten så exakt som behövs för att göra en sömntorn eller ett galläpple. Och nu visar det sig att den här förmågan har uppstått två gånger, oberoende av varandra. När vi har fått en bättre förståelse av de bakomliggande mekanismerna ska det bli oerhört spännande att se om metoderna de använder är de samma eller inte, säger Fredrik Ronquist.
Relaterad information
Läs hela artikeln i Systematic Entomology "Phylogenomic analysis of protein-coding genes resolves complex gall wasp relationships"
Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.
Kontakt
Fredrik Ronquist, professor Naturhistoriska riksmuseet
Email: Fredrik.Ronquist@nrm.se
Tel: 08-519 540 94