Den gamla, utfärgade, hanen av rosenfink har rött huvud och bröst och även övergumpen är röd. Vingar och stjärt är mörkbruna och undersidan är ljus. Näbben är kort, kraftig och knubbig. Honor och outfärgade hanar är mer intetsägande färgade med olivbrun rygg, ljus undersida samt mörka och diffusa streck på bröstet, och de kan vara svåra att skilja från andra arter som exempelvis gråsparvhonor. Sången är kort, mjuk och typisk och kan bokstaveras som ´vidje vidje vyh´ eller uttydas som ´pleased to meet you´.
I och med att tidigare öppna marker håller på att växa igen så blir rosenfink vanligare, och den finns numera i nästan hela landet utom längst i norr och i fjällkedjan. Numera verkar den dock inte öka längre utan snarare minska i antal. Den trivs helst i vattennära områden, på lite sanka marker där lövsly och nya buskage växer upp, i igenväxande sjöstränder, i områden med mycket hassel men även i parker.
Rosenfinkar flyttar tidigt och långt mot sydost. De första flyger redan i slutet av juli, medan andra flyttar under augusti och början av september till övervintringsområden i södra Asien. De återkommer som regel i slutet av maj och början av juni.
Högsta kända ålder är 8 år och 11 månader.
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet