De kan även komma springande ut ur en klase bananer hemma på köksbordet. Men, man kan också ha turen att se en av våra vilda arter, kanske på undersidan av en kantarell, eller som litet frukostsällskap på sommarstugans veranda en vacker sommarmorgon.
Många arter
Totalt finns cirka knappt 4000 arter i hela världen, flertalet förekommer i de tropiska områderna där de ingår i ekosystemet. De lever där av organiskt material och fungerar som naturen egna små renhållninghjon. Men vi har ett par arter som lever ute i vår natur i Sverige, några inomhuslevande arter, samt en och annan mera exotisk tillfällig gäst. En handfull av arterna har blivit "skadeinsekter" med kosmopolitisk spridning.
Kackerlackorna är gamla insekter. De hade sin storhetstid under karbontiden (300 miljoner år tillbaka). Men var redan då en god evolutionär skapelse i naturen och den har bibehållit sitt utseende in i våra dagar. Troligtvis kommer de även att klara sig väl i framtiden.
De minsta blir bara någon centimeter i kroppslängd medan de större arterna kan blir en decimeter lång
Periplaneta americana, från Borck 1848.
Morfologi
Kackerlackan är en kompakt byggd insekt. Den har ett huvud, som till större delen täcks av en kraftig halssköld.
Oftast har de ett par stora, överlappande bakvingar som täcker bakkroppen och framvingarna helt.
Flertalet arter bruna eller gråaktiga, ett fåtal gröna, och är således välkamouflerade.
Huvudet är framåtböjt, och försett med ett par kraftigt bitande mundelar. På huvudet sitter ett par långa och tunna trådsmala antenner som är viktiga känselspröt för kackerlackan som uteslutande är ett nattdjur. Den har ett par stora facettögon på huvudets sidor.
På mellankroppen sitter de tre benparen, som är slanka och taggförsedda, med en kraftig muskulatur för att kunna springa snabbt och klättra upp för lodräta ytor. Båda vingparen är välutvecklade hos vissa arter, som är goda flygare, speciellt vid varmt väder.
Att springa och flyga är goda sätt att undgå en angripare. En del arter kan till och med alstra ljud med vingarna för att skrämmas. Men det finns även arter med förkrympta vingar, somliga som till och med bara har förkympta framvingar, exempelvis harlekinkackerlackan Neostylopyga rhombifolia.
Amerikansk kackerlacka sedd från sidan.
Amerikansk kackerlacka sedd från framifrån. Foto: Bert Gustafsson
Försvar
På bakkroppen finns några olika typer av försvarskörtlar, med vilka kackerlackorna undviker att bli uppätna av rovdjur. Vissa arter har dessutom en varningsfärg på bakkroppen som talar om att de är illasmakande.
På bakkroppens ände sitter ett par analspröt, med vilka kackerlackan kan uppfatta rörelser i luften och undgå rovdjur i annalkande.
Trots dessa försvarsmedel, så finns det solitära bin som angriper kackerlackorna, paralyserar dem med ett sting, och lägger ägg i dem där sedan stekellarven utvecklas.
Livshistoria
Kackerlackan genomgår en ofullständig förvandling - ur ägget, kläcks en nymf som genomgår ett antal nymfstadier och slutligen blir en fullbildad kackerlacka.
Äggkapsel - ootheca.
Äggkapseln
Kackerlackans ägg ligger tillsammans i en hård kapsel, en så kallade ootheka. Namnet kommer i från de två grekiska orden oon och theke som betyder ägg respektive behållare eller kapsel.
Denna äggkapsel kan vara relativt stor i förhållande till honan - jämför bilden ovan. Antalet ägg i varje kapsel varierar med art.
Då det innebär en biologisk risk att lägga så många ägg på samma ställe, måste dessa ha ett gott skydd emot väder och vind, och rovdjur. Därför är kapseln en hård skyddande behållare för äggen inuti, som dessutom kan stå emot att kemiska bekämpningsmedel når in till äggen.
Kapseln är ofta välkamouflerad i färg eller täcks över av honan med diverse föremål från omgivningen, så att djur som letar föda inte hittar dessa. Hos många arter bär honan med sig äggkapseln tills de små nymferna kläcks, och på så sätt skyddar äggkapseln.
Trots denna hårda och till synes ogenomträngliga äggkapsel, så finns det olika steklar som specialiserat sig på att lägga ägg i dessa. Med sitt vassa äggläggningsrör lägger de ett ägg i vardera kackerlacksägg och stekellarverna kommer där att utvecklas.
Hona och äggkapsel. Foto: Ulf Carlberg.
Flera nymfstadier
Så småningom kläcks som små miniatyrkackerlackor ur äggkapseln. De genomgår en ofullständig förvandling där nymfen växer till, genom att antal hudömsning. I samband med dessa växer exempelvis vinganalagen till gradvis.
Förstoring av nymfens vinganlag. Den vuxna kackerlacka med fullt utvuxna vingar.
Gruppeffekt
Hos många arter kackerlackor förekommer en så kallad gruppeffekt hos nymferna. Nymfer föredrar att leva tillsammans. De som växer upp ensamma tar längre tid på sig och har ett eller flera nymfstadier extra.
Gruppeffekt hos insekter är mest känd från vandringsgräshopporna, men förekommer även hos vissa arter vandrande pinnar och fjärilslarver.
Framvingarna täcker helt bakvingarna.
Parning
När kackerlackorna är vuxna parar de sig. Spermierna från en hane kan räcka till för att befrukta alla ägg som en hona lägger under sin livstid. Hon lagrar spermierna i ett särskild utrymmer, och när äggen passerar förbi befruktas de. Men detta förhindrar inte att hanarna parar sig flera gånger med flera honor.
Här är det även så att spermierna själva "tävlar" om att befrukta äggen, olika hanars spermier blandar sig i honan spermielagrande organ. Hos vissa arter kan honan lägga obefruktade ägg (jungfrufödelse eller partenogenes) som utvecklas till honor.
Spridning
Kackerlackorna kommer ursprungligen från jordens varmare delar. Men ett fåtal arter blev tidigt en följeslagare med människan på hennes handelsvägar.
Ursprungligen skedde denna spridning sakteligen landvägen. Men i och med att skeppsfarten ökade, och att nya handelsvägar upptäcktes blev spridningen snabbare och över längre avstånd. I början var de lokalt knutna till de större handelsstäderna. I Göteborg hade Ostindiska kompaniet sitt högkvarter, och arter från Asien kom att stanna där inledningsvis.
På motsvarande sätt i Stockholm fick vi in arter från Ryssland via handel och trupptransporter. Med slavtransporterna från Afrika till Amerika, via handelsskeppen med amerikanska kolonialvaror fick vi in andra arter. På så sätt kom några arter att bli kosmomopoliter.
De har också spritt sig i vårt land med ökad infrastruktur och förbättrad kommunikation. Sin topp i samexistens med människan hade nog den orientaliska och den tyska kackerlackan mellan 1850 och 1900.
Skadedjur
Kackerlackans goda reproduktionsförmåga, få eller inga naturliga fiender på nya platser, goda försvarsbeteende, gott om tillgång på föda och skydd, har alla bidragit till att den blivit ett svårt skadedjur. Problem med bekämpningar är många. Äggkapseln kan ligga kvar länge, helt opåverkad av kemiska gifter, och nymferna kläcks när giftet i omgivningen brutits ned. Vidare förekommer det att kackerlackorna som överlever utvecklar resisens mot kemikaliern.
Forskningsdjur
Eftersom kackerlackorna har lätt förökar sig och utan större svårigheter kan odlas i fångenskap har de blivit populära djur inom forskningen. Därför är den vetenskapliga litteraturen om dessa insekter enormt stor.
Ju mer man kan lära sig om den grundläggande biologin hos de arter som är svåra skadeinsekter, desto större förutsättningar kan man få för att kunna kontroller eller bekämpa dessa. Detta är vad man brukar beteckna som tillämpad entomologi.
Några exempel är den grundläggande biologi, hur de lever, tillväxten, reproduktionsbeteendet etc. För kunskapen om hur gifter i olika former (vätskor, gaser, och fasta partiklar) upptas av och sprids vidare i kackerlackan är det viktigt att studera dess nervsystem.
Då det mesta av kackerlackans biologi har studerats har den även kvalificerat sig till lämpligt undervisningsdjur i skolorna.
Namnförklaring
Namnet på ordningen kommer ifrån det latinska ordet blatta som helt enkelt betyder kackerlacka.
Det svenska namnet kackerlacka kommer från det nederländska ordet kakkerlak, som i sin tur kommer från spanskans cucaracha. Detta i sin tur kan komma i från något sydamerikanskt indianspråk. Ordet kackelacka kom in i vårt språk 1751.
Systematik:
Rike: Animalia
Stam: Arthropoda
Klass: Insecta
Ordning: Blattodea
Kackerlackornas närmaste släktingar är bönsyrsorna (ordningen Mantodea) som även de lägger ägg i en kapsel. I äldre litteratur har de sammanförts under den gemensamma rubriken "äggpacketerare".
De är också nära besläktade med de rätvingade insekterna (ordningen Orthoptera) det vill säga gräshoppor, vårtbitare och syrsor, och tvestjärtarna (ordningen Dermaptera).
