Hoppa till innehåll
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Logotyp för Naturhistoriska riksmuseet
Den blå planeten Neptunus mot svart bakgrund.

Neptunus

Neptunus var den andra av de moderna planeterna som upptäcktes. Den tyske astronomen, Johann Gottfried Galle, såg den först genom teleskop den 23 september 1846. På bilden: Neptunus, den åttonde och längst borta planeten från solen, sedd från rymdsonden Voyager 2.

Foto: NASA/JPL

Havsguden

En brittisk astronom, John Couch Adams och en fransk matematiker, Urbain Leverrier, arbetade oberoende av varandra och förutspådde planetens läge. Eftersom planeten låg så långt borta i solsystemets "djup" fick den namnet Neptunus efter havsguden.

Blå planet

Jorden refereras ofta till som "den blå planeten", men Neptunus skulle kunna dela denna beskrivning. Som Uranus, har även Neptunus metangas (cirka 3 %) i dess atmosfär, vilket leder till dess vackra blå färg eftersom metangas absorberar rött ljus.

Neptunus är den blåsigaste planeten i solsystemet. När den besöktes av rymdsonden Voyager 2 i augusti 1989 uppmättes 965 km i timmen på vindar som rörde sig österut och 2 415 km (!) i timmen på vindar som rörde sig västerut.

Neptunus tar 165 jordår på sig för att kretsa ett varv runt solen. Det gjorde att Neptunus år 2011 återvände till det ställe i sin omloppsbana den var då den upptäcktes 1846, och kommer att återvända dit nästa gång år 2176.

Rymdsonden Voyager 2 fotograferade moln som kastade skuggor på en lägre molnnivå. Foto: NASA/JPL

Innehåll på sidan

Sidan uppdaterad:

Innehållsansvarig: Gavin Kenny