Blågrönalgerna hör till de allra minsta organismerna i kryptogamherbariet. Samlingen är därför inte så stor till omfånget och kollekterna inte så imponerande att titta på när man bläddrar bland dem, men de representerar lika fullt en mycket viktig organismgrupp som både har, och har haft, stor betydelse i det globala ekosystemet.
De flesta blågrönalger är encelliga men många av dessa bildar kolonier, som då ofta omsluts av ett gemensamt geléhölje. En del är trådformiga med celler i en enkel rad. De lever i vatten, både salt och sött, eller i fuktiga miljöer på land. Vi lägger märke till dem när förekomsten blir särskilt riklig, som till exempel algblomning längs våra stränder under badsäsongen eller efter en regnig höst som i år, då annars stadiga grusgångar blir sliriga av ett slemmigt, grönt skikt av blågrönalger.
Cellerna hos blågrönalgerna är av en "enklare" eller mer ursprunglig uppbyggnad än högre växters (och djurs), bland annat har de arvsmassan samlad i en enda ringformig kromosom precis som bakterier (i stället för i flera kromosomer inneslutna i en cellkärna, som hos högre organismer). Därav kommer den nyare benämningen cyanobakterier. Men de kan fotosyntetisera som växter, och eftersom de lever i vatten räknade man dem förr till algerna.
Den "enkla" uppbyggnaden kan förklaras av att blågrönalgerna var en av de allra första levande organismer som bildades på vår jord, och de har inte förändrats mycket sedan dess. Man har hittat fynd som är nästan 3 500 miljoner år gamla, de äldsta fossil man hittils känner till. Med sin förmåga att fotosyntetisera långt innan de gröna växterna kommit till bidrog de i hög grad till att syresätta atmosfären och bana väg för den utveckling vi sett sedan dess. De anses numera dessutom vara ursprunget till de specialiserade organeller som sköter fotosyntesen i cellerna hos högre växter, kloroplasterna är ett slags inkorporerade blågrönalger.
Många blågrönalger har ytterligare en viktig egenskap, nämligen att kunna binda luftens kväve och göra om det till en form som växter kan ta upp (som nitratjoner eller ammoniumjoner). Kvävet kan därefter komma växterna till godo när blågrönalgen dör och bryts ner, som ett naturligt gödningsmedel. Somliga växter har också etablerat ett intimt samarbete med blågrönalger. Ett exempel är vattenormbunken Azolla som hyser kolonier av blågrönalger i speciella fickor i bladen och därmed får hjälp att trygga sin kväveförsörjning. Det här har man dragit stor nytta av i risodlingar. Genom att plantera in Azolla, med sina blågrönalger, i de blöta risfälten tillför man kväve indirekt och slipper använda konstgödsel. Ett annat exempel hittar man bland nålfruktmossorna.
Text: Marianne Hamnede
Microcystis, encellig koloni. Teckningen visar en grupp encelliga blågrönalger, Microcystis aeruginosa, och kolonier av densamma, omslutna av ett geléhölje. Arten lever i sötvatten över hela världen och är en av de alger som exploderar i massförekomst, så kallad algblomning, vid gynnsamma förhållanden. Ur British Fresh-Water Algae av M. C. Cooke från 1882-1884 .
Nostoc commune. Trådar av blågrönalgen Nostoc commune och en koloni av många trådar som mest liknar ett slemmigt skinn. Den här arten är marklevande och bildar upp till flera decimeter stora kolonier på fuktigt underlag. Ur British Fresh-Water Algae av M. C. Cooke från 1882-1884.
Microcystis aeruginosa. Kolonier av den encelliga blågrönalgen Microcystis aeruginosa insamlad av professor C. Flahault i närheten av Dunkerque i Frankrike år 1885. Material från just den här insamlingen av algen har delats ut som dublettexemplar till ett flertal algforskare och herbarier som nummer 795 i Wittrock och Nordstedts algexsickat. (Polycystis aeruginosa är ett annat namn på den här algen, en synonym). Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Nostoc commune. Geléartade skikt av blågrönalgen Nostoc commune som samlades in i Lund i april 1867 och nu förvaras pressade och torra i herbariet. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Sjöhjortron, Nostoc zetterstedtii. Nostoc zetterstedtii är en trådformig blågrönalg som bildar runda geléartade kolonier, upp till några centimeter stora, i sjöar och vattendrag. Utseendet har givit den namnet sjöhjortron, men den har också missuppfattats som något slags groddjursägg. Sjöhjortronen på bilden samlades i Forsa kyrksjö i Hälsingland 1882 och har fått torka in för att kunna sparas i herbariet. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Azolla caroliniana med Anabaena azollae. Små blad av ormbunken Azolla caroliniana som växer flytande på vattenytan. I bladfickor hyser den blågrönalgen Anabaena azollae som kan omvandla luftens kväve till en form som växter kan tillgodogöra sig. Den här ormbunken växte i Botaniska Trädgården i Uppsala och samlades in år 1886 av C. Andersson. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.