I Naturhistoriska riksmuseets utställning om Linné och hans arbete finns ett exemplar av rödalgen Palmaria palmata med i en monter. Där är den ett exempel på en alg som Linné namngivit med sitt nya binära namnsystem. Linné kallade den för Fucus palmatus och inordnade den tillsammans med de flesta andra röd- och brunalger i släktet Fucus. Under årens lopp, när man hittat och beskrivit allt fler arter av dessa alger, har Linnés Fucus delats upp i nya släkten och arten Fucus palmatus har sedemera infogats i rödalgsläktet Palmaria, till vilket den hör idag.
Från Linnéutställningen. Foto: Christopher Reisborg.
Typkollekt
Föremålet i montern är en modern kollekt som vill visa hur algen ser ut, alltså inte något som Linné plockat eller ens sett. Av just den här algen saknar museet material som Linné med säkerhet kommit i kontakt med. Han hänvisar också själv till insamlingar av andra botanister när han publicerar det nya namnet. En kollekt av dessa har sedemera blivit utsedd till typkollekt för arten, det är ett exemplar insamlat av den holländske botanisten Adriaan van Royen. Typkollekten förvaras nu i herbariet i Leiden. Van Royen var professor i Leiden och Linné får under ett längre besök där inte bara tillfälle att gå igenom hans samlingar utan även ordna om växterna i den botaniska trädgården efter sitt nyligen publicerade sexualsystem.
Typexemplaret från herbariet i Leiden, Nederländerna.
"Linnéföremål"
Det som närmast knyter an till Linné i Naturhistoriska riksmuseets samlingar av algen Palmaria palmata är kollekter från hans lärjungar och elever, insamlade under senare hälften av 1700-talet. Bland dessa finns kollekter från Varberg och Halmstad som har samlats in av Lars Jonasson Montin. Montin arbetade som provinsialläkare i Halland efter sina studier men behöll hela tiden kontakten med botaniken, bl a för att leta läkeörter. En annan kollekt, från Bohusläns skärgård, är insamlad av Andreas Dahl som hade fått i uppdrag att ta reda på hur utsläppen från de många trankokerierna i Göteborg påverkade livet i havet.
1700-tals kollekt av Fucus palmatus. Foto: Christopher Reisborg
Välkänd alg
När Linné 1753 i Species Plantarum publicerar listan med nya växtnamn efter det binära systemet dominerar fanerogamerna, fröväxterna. Men kända mossor, lavar, alger och svampar är också med. Att algen Palmaria palmata hör till dem är inte så konstigt, den var allmänt känd redan på 1100-talet på Island och Brittiska öarna och omnämns bl a i Eddan. Den användes efter torkning som föda till både människor och djur, och traditionen lever kvar än i dag.
Algen har sin utbredning längs kusterna av norra Atlanten, Nordsjön och vidare in i Östersjön utmed Danmark och Sverige till Skåne. Sedan blir salthalten för låg. Den sitter fästad på stenar, musslor eller andra alger i tidvattenzonen ner till ca 20 m, och kan bli några decimeter hög. Bladen är mörkröda, pergamentartade och saknar nerv. Nya blad växer ut från kanten på de gamla likt fingrar från en handflata, därav namnet "palmata", handlik.
Palmaria palmata från Norge. Foto: Christopher Reisborg. Förstora bildenText: Marianne Hamnede
Species Plantarum från 1753 Foto: Christopher Reisborg