Alger har använts av oss människor i en mängd olika sammanhang under mycket lång tid. Till att börja med skördade man naturliga bestånd och använde algen i sin helhet till exempel som gödningsmedel på åkrarna, till taktäckningmaterial, men även i medicinska sammanhang och som föda. Senare har man effektiviserat nyttjandet på olika sätt bland annat genom att odla utvalda alger för att öka produktionen eller använda algerna som råvarukälla för utvinning av de olika ämnen vi velat komma åt.
Gelébildande ämnen
Alger är rika på bland annat mineraler, vitaminer och protein. Många innehåller också rikligt med olika typer av gelébildande ämnen, och även det är något som vi dragit nytta av. Agar och karragenan är två exempel på sådana ämnen. Medan agar kommer från asiatiska rödalger så utvinns karragenan framförallt ur en rödalg som också finns vid vår västkust, karragenalg, eller Chondrus crispus på latin.
Bredflikigt exemplar. Förstora bilden
Länk till annan webbplats.
Algens gelébildande ämne, karragenan, är en polysackarid som vid uppvärmning spiraliserar och tvärbinder sina jättemolekyler till en stabil struktur. Det används numera huvudsakligen som konsistensgivare och emulgeringsmedel i livsmedel, där det har identifikationsnumret E 407, men även i tandkräm, hud- och hårvårdsprodukter.
Varierande utseende
Karragenalgen är en flerårig, 5-30 centimeter hög och mer eller mindre buskformig rödalg, som sitter fästad på klippstränder strax under vattenytan ner till cirka 20 m djup.
Utseendet varierar en hel del, bland annat beroende på växtplatsen och djupet. Nära vattenytan är den oftast rikt förgrenad men inte så hög. Färgen drar åt gulrött eller till och med mot grönt eftersom den nås av relativt mycket ljus.
På exponerade ytor där vind och vågor nöter på klipporna kan den dominera den översta algzonen helt, och bilda ett tydligt bälte. Det är sådana täta bestånd man skördar. Algen har stor tillväxtförmåga och ersätter snabbt avslitna delar. I lugnare vatten och på större djup ingår karragenalgen i den övriga algfloran. Färgen blir allt mörkare röd med ökat djup, ibland med en ton av blått. Den blir också högre och spensligare.
Försök till odling
Arten är ganska vanlig längs Nordatlantens kuster både i Europa och Nordamerika. Den fortsätter runt Danmark och ner längs Sveriges västkust till Skåne. Från början skördades nästan all karragenalg på Irland och användes framför allt till klarning av öl. I dag dominerar USA marknaden, men på Irland görs olika försök med att odla algen för att kunna möta efterfrågan utan att äventyra de naturliga bestånden.
Text: Marianne Hamnede
Ett finflikigt exemplar av karragenalg från Irlands västkust, Finavarra i grevskapet Clare, insamlad av M. D. Guiry 26/5 1979. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer A 2912.
Ett bredflikigt exemplar av karragenalg från Bohuslän 1862. De platta, läderartade utskotten växer ut från en gemensam fästplatta, som sitter fast i underlaget. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer A 2913.
Ruggar av karragenalg i grunt vatten fotograferade av M. D. Guiry på samma plats som det finflikiga herbarieexemplaret A 2912 samlats in. Foto: M. D. Guiry. Bilden används med tillstånd från www.seaweed.ie Länk till annan webbplats.
Karragenalg insamlad på Thimble Islands i Connecticut, USA 17/5 1875 av D. C. Eaton. De mörkare prickarna på bålens förgreningar är en sorts sporgömmen. Rödalgernas fortplantningsprocess är komplicerad och består oftast av tre generationer med olika typer av sporer. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer A 2911.