Kodium, Codium fragile, är en grönalg som spritt sig till svenska vatten under 1900-talet. Det första svenska fyndet gjordes i Bohuslän 1932. Förmodligen har arten spritts till Europa med människors hjälp. Den kan ha kommit med importerade ostron eller följt med i barlastvattentankar på fartyg.
Kodium växer på hårda havsbottnar från en halv meters till två meters djup. Algen är lätt att känna igen på den mörkgröna, gaffelgreniga bålen* som har seg, svampliknande konsistens och uppblåsta grenspetsar. Den kan bli en halv meter lång, men i Sverige blir den oftast ett par decimeter. Grenarna är omkring en halv centimeter tjocka. Deras yta är klädd med färglösa hår, som kan ge algen ett ludet utseende.
Kodium hittades i Sverige för första gången 1932 på Själholmen i Bohuslän. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Bålen består av bark och märg. Märgvävnaden är uppbyggd av långa trådlika slangceller, som innehåller hundratals cellkärnor men saknar mellanväggar och cellmembran. Trådarna är inte ihopväxta men slingrar sig kring varandra. Barkskiktet består av uppsvällda blåsor, utrikler, som växer ut från slangcellerna. De sitter tätt tillsammans och ger algen stadga. Utriklerna är fulla av kloroplaster, medan celltrådarna i märgen saknar kloropaster och är färglösa. På sidan av utriklerna sitter han- och honorgan som bildar könsceller.
Vid den nordamerikanska atlantkusten växer kodium på ostron, vilket orsakar skador på ostronodlingar. Starka vågor och tidvattensströmmar får lätt grepp om algerna och kan på det sättet slita loss ostronen från underlaget där de växer.
Kodium har mörkgrön, gaffelgrenig bål med uppblåsta grenspetsar. Exemplaret på bilden samlades in i Kalifornien av Isabella Tavares 1960. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
I Japan ser man kodium som en nyttoväxt. Den skördas på våren och torkas eller saltas in för att ätas. Den används också på flera håll i världen som förpackningsmaterial.
Text: Monika Myrdal