Encelliga organismer brukar vara så små att det krävs mikroskop för att se dem. Men det finns undantag! De encelliga grönalgerna i släktet Acetabularia, najadbägare (det svenska namnet introdceras för första gången här), är inte bara synliga för blotta ögat, de väcker rentav uppseende med sin fantasieggande form och storlek. På en flera centimeter hög men tunn "stjälk" sitter en parasolliknande eller skålformig hatt, allt uppbyggt av en och samma cell, med gemensam cellkärna och cytoplasma.
Acetabularia crenulata, en art som förekommer både i Atlanten och Indiska Oceanen. Den här kommer från Bermudas korallrev. Bilden används med tillstånd från www.surialink.com
Cellernas storlek och det faktum att cellkärnan alltid sitter i nederänden av stjälken gör dessa grönalger till ett perfekt föksöksobjekt för olika typer av studier som rör cellkärnans inverkan på, och samverkan med, cellen i övrigt. Det är lätt att plocka bort cellkärnan från cellen och att eventuellt ersätta den med en annan cellkärna. Cellen kan även leva vidare utan cellkärna i flera månader. Man kan också ympa in celldelar från en individ på en annan, de läker snabbt ihop efter olika ingrepp. Algerna är lättodlade under laboratorieförhållanden, i havsvatten med näringstillsatser.
I naturen förekommer dessa alger i tropiska och subtropiska hav runt hela jorden. De växer i kolonier i skyddade vikar, laguner och innanför korallrev på några meters djup. Medelhavet är den nordligaste utposten med en egen art, Acetabularia acetabulum (eller A. mediterranea). Utöver den finns ytterligare sju najadbägare, men släktet har gamla anor med numera utdöda arter ända sedan dinosauriernas tid. Cellväggarna är delvis uppbyggda av kalk och rester finns därför kvar i kalksten och sediment.
Acetabularia crenulata från korallrev på ostkusten av Lombok, en ö som ligger öster om Bali i Indonesien. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar
Schematisk teckning som visar ett längdsnitt genom den encelliga algen och ett tvärsnitt genom "hatten" upptill. Höjden på hela cellen kan variera mellan 1-20 centimeter beroende på art, och diametern på hatten mellan 0,1-2 centimeter. I fotänden förgrenar sig cellen för att kunna sitta fast på något underlag. Där befinner sig också cellkärnan. Notera hur cellväggen formar algens alla utskott utan att snöra av någon del. Teckning: Marianne Hamnede.
Bild överst på sidan: Acetabularia acetabulum från Medelhavet, närmare bestämt utanför Montpellier på franska sydkusten. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Text: Marianne Hamnede