Om du ser en röd, buskliknande växt i vattnet finns det en stor chans att det är en Polysiphonia du stött på, oavsett var du befinner dig i världen. Släktet Polysiphonia (”rödslick”) är nämligen en rödalgsgrupp som förekommer mycket allmänt över hela jordklotet och innehåller ca 150 arter. Arterna i detta släkte klarar av att leva i de mest skiftande typer av havsmiljö. Vissa växer nära vattenytan medan andra växer långt ner på djupt vatten. De kan växa på hårt material som stenar och snäckskal eller på andra växter och det finns till och med en del som är friflytande.
Det är det röda pigmentet phycoerythrin som gör att Polysiphonia, precis som andra rödalger, kan växa djupare än både gröna och bruna alger. Pigmenten fungerar olika bra vid skilda våglängder. Grönt pigment arbetar bäst vid våglängder som ger rött ljus, men detta ljus avtar med djupet och längre ner finns det bara grönt ljus kvar, som det röda pigmentet kan utnyttja mest effektivt. Rödalgerna har även det gröna pigmentet klorofyll och kan växa närmare vattenytan. Det är därför rödslicken kan förekomma på så många olika djup till skillnad från exempelvis grönslick Cladophora glomerata som är begränsad till ett område närmare vattenytan.
Polysiphonia brodiaei kallades förr Polysiphonia penicillata och är den art i släktet som bär namnet rödslick. Detta exemplar insamlades i Bohuslän 1862. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Ruttnande massor av rödslick utmed en strand på Öland. Foto: Sara Hallén.
Polysiphonia elongata i sin rätta miljö. Bilden används med tillstånd från Seaweed Site (www.seaweed.ie)
Namnet Polysiphonia betyder ”många rör” och syftar på att lederna i växtens grenar är uppbyggda av långa rörliknande celler med en centralcell i mitten som är omgiven av ett varierande antal så kallade pericentralceller. Grenarna är ofta förtjockade ner mot basen och beklädda med längslöpande trådar. Arterna i släktet Polysiphonia kan vara mycket svåra att skilja åt med blotta ögat; man behöver ofta ett mikroskop för att urskilja antalet pericentralceller, som varierar mellan de olika arterna.
Illustration ur Florideernes morphologi av J. G. Agardh från 1879. Bilden visar ett tvärsnitt av en gren av Polysiphonia där man kan se centralcellen omgiven av pericentralceller.
Polysiphonia har en ganska komplicerad fortplantningsprocess där det ingår en könlig och två könlösa generationer. Hanliga och honliga könsceller förekommer på olika plantor och hanplantorna måste släppa ut sina könsceller i vattnet för att de ska föras med strömmarna, till honplantorna där befruktning sker. Sedan bildas två könlösa stadier varav det sista ser nästan exakt ut som han- eller honplantorna och står för produktionen av dessa.
Fjäderslick, Polysiphonia fucoides, upptagen på land. Bilden används med tillstånd från Seaweed Site (www.seaweed.ie).
Fjäderslick, Polysiphonia fucoides, är en av de arter man oftast stöter på i Östersjön och som ibland orsakar en del problem, bland annat kring Öland. På sensommaren kan stora mängder av dessa alger lossna från botten för att driva i land och bilda ruttnande sjok som färgar vattnet rött och luktar illa. Man har kunnat visa att vattnet kring dessa alger innehåller stora mängder bromfenoler – ämnen som bland annat förekommer i bromerade flamskyddsmedel och som kan vara mycket giftiga.
När rödslicken inte förekommer i dessa enorma mängder vid havsytan är den dock mycket angenäm att beskåda och den berikar undervattensmiljön med sin vackra röda färg!
Text: Lisa Andersson