Den förekommer tämligen allmänt i Skåne och på Gotland, men kan ovanligt eller tillfälligt påträffas i andra landskap. På Gotland är den en typisk vägkantsväxt, även om man även hittar den i hamnområden. I övrigt växer den på torr gräsmark och på torrbackar.
Det första svenska fyndet publicerades bara ett tiotal år innan Linnés flora kom ut 1755. Det var nog därför som Linné endast skrev:
Växer i Skåne vid Ramlösa, J. Leche; vid Onslunda och Skabersjö, E. Rosén [scan.]42.
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Bitterfibbla. Foto: Lars-Åke Janzon