Arten förekommer i hela landet, och den är vanlig överallt utom i de nordligaste landskapen där den förekommer mer sparsamt. Den förekommer både på torra och fuktiga, magra, gärna sandiga marker, och den växer i vägkanter, slänter, betesmarker och på ängar och hedmarker.
Linné skrev 1755
Kallas i Uppland käringtänder, i Bohuslän kattklor, i Jämtland gulhane, i Dalsland björneklor, i Västergötland göksmör. Växer på ängar såsom en av de allmännaste växterna där. I något fuktiga, skuggiga lövängar finner man den ofta upprätt och smalare, så att man lätt kunde tro den var en särskild art. Riklig förekomst av växten utvisar fruktbar ängsmark.
Monströsa, slutna, uppblåsta blommor förorsakas ofta av Trips glauca (= gallmyggan Contarinia loti). Torkade blommor blir gröna liksom växter, av vilka blå färg eller indigo kan framställas.
Författare Lars-Åke Janzon, fil.dr., Naturhistoriska riksmuseet
Käringtand. Foto: Lars-Åke Janzon