Fjällräffelmossa

Den som vandrar i fjällen kan knappast undgå att uppmärksamma att växtligheten i stor utsträckning utgörs av mossor. Speciellt gäller detta våta marker, snölegor, och höga höjder. Många arter är svåra att känna igen för den som inte specialiserat sig på mossor, men några arter, exempelvis bäcknicka Pohlia wahlenbergii, rosenbryum Bryum cryophilum och fjällräffelmossa Aulacomnium turgidum är lätta att känna igen. Av dessa tre är fjällräffelmossan den minst iögonfallande, men kanske ändå den mest intressanta. Arten hittas idag främst på något rikare och helst fuktig hedmark i våra fjäll, men i samband med istiderna hade arten tidvis en stor utbredning i låglandet. Även andra arter som man idag främst hittar i fjällkedjan, exempelvis ruggmossa Rhytidium rugosum och hjälmmossa Conostomum tetragonum, fanns i dessa låglandsområden samtidigt som fjällräffelmossan. Därför är det troligt att miljöerna i låglandet liknade miljöer som idag bara hittas i fjällkedjan hos oss.

Fjällräffelmossa bildar ogrenade eller svagt grenade skott. Bladen är kupade, avlånga, omvänt äggrunda och bladspetsen är normalt brett rundad. De andra två arterna i släktet räffelmossor, räffelmossa Aulacomnium palustre och liten räffelmossa A. androgynum, har spetsiga blad, och den senare arten är dessutom mycket mindre än de andra två. Alla arterna har bladceller med mamiller, och cellväggarna är dessutom mer eller mindre förtjockade i hörnen. Fjällräffelmossan är den av de tre arterna som har kraftigast förtjockade väggar, vilket gör att cellerna ser ut som små stjärnor. Detta cellmönster är unikt i vår mossflora och gör att man kan känna igen även bladfragment i prover med subfossilt material. De avlånga sporkapslarna är sällsynta, sitter på ett långt skaft, och är som torra längsräfflade.