Raggmossor är en relativt vanlig syn på klippor och berghällar i öppna miljöer. De hör till bladmossorna och är placerade i mossfamiljen Grimmiaceae. I släktet Racomitrium ingår 78 arter varav 13 är funna i Sverige.
Utbredning
Flera arter av raggmossor uppträder vitt spridda över världen. Grå raggmossa, Racomitriun languinosum, är kanske den mest utbredda och finns på norra halvklotet upp till Spetsbergen och Grönland samt på södra halvklotet ända ner till södra Shetlands-öarna vid Antarktis. I tropiska områden, har man endast funnit den fläckvis på högre höjder i vissa bergstrakter. Några arter har å andra sidan bara hittats i geografiskt avgränsade områden. Trubbraggmossa, R. obtusum, växer på översilade, sura klippor och anses vara endemisk* i västra Europa.
De flesta arterna växer på sura underlag såsom klippor och hällar av gnejs och granit. Några arter växer även på sand eller direkt på marken. De föredrar exponerade växtplatser men eftersom många av dem, trots utsatta lägen, är något känsliga för torka hittar man dem rikligt växande i nordvända sluttningar, snölegor i fjällen och nederbördsrika områden.
Bäckraggmossa, Racomitrium aciculare (Södermanland). På bilden med sporkapslar. Växer på block och klippor som översvämmas regelbundet samt på sjöstränder. Foto: Lars Hedenäs.
Utseende
Raggmossarter är kladokarpa* och sporkapseln växer således ut från toppen av vanliga sidogrenar. Sporkapslarna är ovala eller cylindriska till formen och har en slät yta. Runt sporhusöppningen i kapselns topp sitter ett så kallat peristom av tänder som består av cellväggsrester, vilka reglerar spridningen av sporerna.
Det är vanligt att arterna bildar mattor eller tuvor när de växer och de kan vara rikligt förgrenade med korta sidogrenar. Många av arterna har i bladspetsen en tydlig färglös hårudd som vid torrt väder framträder så att mattorna ser ut att vara täckta av ett vitt ludd, se bild på grå raggmossa, R. languinosum. Några arter saknar hårudd, till exempel gulgrön raggmossa, R. fasciculare och bäckraggmossa, R. aciculare. Typiskt för raggmossor är att bladskivans celler har vågiga väggar, detta ser man tydligast i lupp eller mikroskop.
Grå raggmossa, Racomitrium languinosum (Södermanland). Vita (färglösa) håruddar framträder i toppen av bladen. Foto: Lars Hedenäs.
Nordlig raggmossa, Racomitrium microcarpon (Jämtland). Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. B 148371. Foto: Ramona Ubral Hedenberg.
Sandraggmossa, Racomitrium canescens (Jämtland). Foto: Lars Hedenäs.
Grå raggmossa, Racomitrium languinosum (Södermanland). Mattbildande växtsätt på berghäll. Det vita ”luddet” består av håruddar i toppen på bladen. Foto: Lars Hedenäs.
Gulgrön raggmossa, Racomitrium fasciculare Närbild på sporkapslar med peristom (Västmanland). Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. B 92985. Foto: Ramona Ubral Hedenberg.
Gulgrön raggmossa, Racomitrium fasciculare (Västmanland) Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. B 92985. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Sandraggmossa, Racomitrium canescens (Uppland). Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. B 148371. Foto: Ramona Ubral Hedenberg.
