Alskog är en typ av skog som verkar vara bortglömd av många naturälskare. Al växer i mycket fuktig mark eller våtmark. Naturligtvis har den sällskap med massor av myggor som svärmar i en vattenfylld skog tillsammans med nedfallna träd och klumpiga alsocklar. Detta ger inte de bästa förutsättningarna för en mysig skogspromenad.
Alar i symbios
Men de två arter av al som finns i Sverige, gråal (Alnus incana) och klibbal (Alnus glutinosa), är mycket viktiga växter i många avseenden, inte minst för svampar.
Bägge arterna är beroende av bakterier och svampar, som lever i deras rötter i så kallad symbios. Bakterier av släktet Frankia (Actinobacteria) bildar stora, vårtiga rotknölar där bakterien kan fixera det kväve från luften som är livsviktig för trädet.
Den symbios som svampar bildar i växtrötter kallas för mykorrhiza. Mykorrhiza är ett komplext samspel mellan en svamp och en växt. Svampen får kolföreningar från växtens rot och växten får tillgång till olika näringsämnen. i marken genom svampens hyfer, plus skydd mot patogena organismer.
Lactarius lilacinus. Stor alriska. Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 18 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Cortinarius alnetorum. Mörk alspindling. Insamlad och fotograferad i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 19 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Kontakt i rotspetsarna
Av de olika typer av mykorrhiza som finns bildar al både endo- och ektomykorrhiza. Kontakten mellan svampen och värdväxten äger rum i de fina rotspetsarna. Hos endomykorrhiza (också kallad arbuskulär mykorrhiza) växer hyferna in i rotcellerna. Upp till 80% av alla växtfamiljer bildar endomykorrhiza med svampar ur en fortfarande ganska okänd svampgrupp: Glomeromycota. De här svamparna är mikroskopiska under hela sin livscykel och bildar inte synliga fruktkroppar.nen i marken genom svampens hyfer, plus skydd mot patogena organismer.
Det är bara ektomykorrhizasvampar, framförallt basidievampar, som producerar de fruktkroppar som vi presenterar här och som kan göra att en promenad i alskogen blir en färgrik och häftig naturupplevelse. Ektomykorrhizasvampar växer mellan rotcellerna och bildar ett hölje av hyfer runt rotspetsarna som kan synas med blotta ögat. Men den mest uppenbara delen av svampen är de fruktkroppar som dyker upp under sommar och höst.
Naucoria alnetorum (= N. celluloderma). Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 22 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Gyrodon lividus. Alsopp. Fotograferad under al vid en flodstrand i Spanien, Segovia, Cuéllar, den 10 september 1998 av Juan Santos.
Värdspecifika på al
I Sverige finns mer än 1000 svamparter som bildar ektomykorrhiza med de flesta trädarter som finns i våra skogar. De svamparter som associerar sig med al verkar vara ganska värdspecifika, vilket innebär att de bara växer med al. Många andra mykorrhizasvampar kan växa med flera olika trädarter,
Under al kan vi hitta representanter av många av de släkten som dominerar i andra typer av lövskog och barrskog, som riskor (Lactarius), kremlor (Russula), flugsvampar (Amanita) och spindelskivlingar (Cortinarius). Däremot verkar släktet Naucoria (alskrälingar) ha ovanligt många arter som hör hemma bara i alskogen. Förmodligen utgör släktet Naucoria (också kallat Alnicola i litteraturen) inte en naturlig grupp, det vill säga att den har inte en gemensam förfader, eftersom den innehåller några arter som inte verkar bilda mykorrhiza. De flesta är små, bruna svampar som är svåra att artbestämma även med mikroskop.
Text och bild: Juan Santos
Lactarius obscuratus. Alriska. Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 22 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Naucoria melinoides. Blek alskräling. Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 22 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Russula alnetorum (=R. pumila). Alkremla. En bräcklig liten kremla lätt att känna igen. Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 18 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Naucoria subconspersa. Grynskräling. Insamlad och fotograferad på en alsockel i Södermanland, Stockholm, Lilla Sickla, den 22 september 2004 av Juan Santos. Kollekten finns i Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Amanita friabilis. Alflugsvamp insamlad i en gråalskog (Medelpad, Borgsjö, Tubbo. 28 augusti 1989) av Dan Olofsson. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Paxillus filamentosus. Alpluggskivling insamlad 1899 av den stora italienska mykologen Giacomo Bresadola. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Alpova diplophoeus. Falsk slemtryffel. Arten är närbesläktad med Boletaceae och producerar små underjordiska fruktkroppar. Herbariematerial insamlat i lövskog (Västergötland, Hova socken, nära Skagern, 27 juni 1981) av Carina Eriksson och artbestämt av Lars Erik Kers. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.