Släktet hjorttryfflar, Elaphomyces är en grupp sporsäcksvampar som är besläktade med de äkta tryfflarna, Tuber. Fruktkropparna är underjordiska, runda eller något tillplattade och brukar vara cirka 2 cm i diameter. De kan vara mycket hårda, ljusbruna eller svarta, släta eller med fina vårtor. Hos vissa arter omges fruktkropparna av mycelhölje blandat med jordpartiklar. Sporerna produceras i mitten av tryffeln. När de är mogna formar de en svart pulvermassa som kan ha ett vätskefyllt hålrum. Svampen kan bilda mykorrhiza med både barrträd och lövträd.
Hittills har man hittat nio arter av hjorttryfflar i Sverige. De svartskaliga arterna är sällsynta och rödlistade, och betraktas dessutom som signalarter som indikerar värdefulla lövskogsmiljöer. De vanligaste hjorttryfflarna i Sverige är marmorerad hjorttryffel, E. muricatus och grynig hjorttryffel, E. granulatus. Man kan hitta fruktkropparna direkt under mosstäcket eller några centimeter ner i jorden. Ibland hittar man små områden i skogen där mosstäcket har röjts undan. Den skyldige brukar vara ett rådjur. Om man tittar närmare och gräver vidare hittar man ofta bortglömda tryfflar och även guldgula hyftrådar i jorden. Hyferna bruka höra till en svamp som parasiterar på hjorttryffel och som kallas smal svampklubba, Cordyceps ophioglossoides. De långsmala fruktkropparna av denna parasit produceras under hösten. Det finns tre olika arter svampklubba i landet, alla tre verkar växa enbart på brunskaliga hjorttryfflar.
Smal svampklubba, Cordyceps ophioglossoides på marmorerad hjorttryffel, Elaphomyces muricatus.
Det är inte bara rådjur som är förtjusta i hjorttryfflar, de är säkerligen också en viktig del av ekorrars och andra smågnagares föda. Det är framförallt det tjocka och köttiga skalet djuren är intresserade av. Hjorttryfflarna är som många andra tryfflar beroende av däggdjur för att sprida sina sporer. Tryfflarna väcker djurens aptit med lockande dofter och den tjocka och svarta sporväggen anses vara en anpassning för att kunna passera djurets matsmältningssystem utan att skadas. Hjorttryfflar anses vara oätliga för människor. Förr i tiden användes dock hjorttryfflar i medicinskt bruk som afrodisiakum för både djur och människor.
Slät hjorttryffel, Elaphomyces maculatus. Exemplaret är insamlat av Evert Plahn i oktober 1981 i Litslena socken, Uppland. Ur Naturhistoriska Riksmuseets samlingar.
Svart hjorttryffel, Elaphomyces anthracinus.
Grynig hjorttryffel, Elaphomyces granulatus.
Text och foto: Juan Santos