Koralltaggsvamp, Hericium coralloides

En mycket vacker men sällsynt svamp är koralltaggsvamp, Hericium coralloides. Den är precis som förra månadens kryptogam, gammelgranlav, en signalart och påträffas bara i naturtyper med höga naturvärden. Andra sällsynta arter som man kan hitta på samma växtplats är kandelabersvamp, skinntagging, vit vedfingersvamp och vedlavklubba.

Koralltaggssvamp är en vitrötesvamp det vill säga den bryter ned ved och lämnar en röta. Den växer på trädstammar där rötande svampar som fnöskticka eller sprängticka först vuxit. Rötan hos koralltaggsvamp är vitaktig då den äter upp både cellulosa och lignin. På hösten när svampen samlat tillräckligt med näring och vädret passar för förökning av arten bildas en koralliknande fruktkropp utanpå veden.

Fruktkropparna hos koralltaggsvamp är som unga vitaktiga, och blir senare gulvita eller ljust ockrafärgade. Svampens fruktkropp kan bli ett år gammal. Den mogna fruktkroppen är 10 till uppåt 40 centimeter bred. Den har en kort fot som sitter fast i veden och från foten utgår sedan smala grenar med 0,5 till 1,5 centimeter långa taggar på undersidan. Den har en mild lukt men något bitter smak. I centraleuropa finns en vanlig förväxlingsart, Hericium alpestre, men den har inte hittats i sverige. På Hericium alpestre sitter taggarna ute vid grenspetsarna istället för utspridda längs hela grenarna.

Att arten är en saprofyt (nedbrytare) gör att den numera är utrotningshotad eftersom skogsbruket har gjort att mängden död ved minskat. Den är klassad som missgynnad på rödlistan. För att den ska finnas kvar i framtiden måste dess växtplatser hållas intakta och ny ved tillkomma. Det är viktigt för svampen att gamla eller döda träd får finnas kvar. Detta gäller både träd som fällts av vinden, torrakor, och träd liggande på marken, så kallade lågor.

Koralltaggsvamp finns i hela landet i varierande skogstyper. Vanligaste skogstypen är något fuktig, naturskogsartad äldre skog där det finns ett stort inslag av gamla och döda lövträd. I södra Sverige växer den främst på bok medan den i övriga Sverige finns mest på björk. Man har även hittat den på andra lövträd, bland annat asp, al, lönn och alm.