Majssot, Ustilago maydis, är en parasitsvamp som bildar galler på majs. Man kan hitta de knöllika gallerna på stjälkar och blad, men oftast är det majskornen som angrips. Svampen får majsplantans celler att svälla upp och dela sig okontrollerat. Det som borde ha blivit små gula majskorn utvecklas i stället till stora ljusgrå svulster. Inne i dem bildar svampen ett sotliknande pulver som består av teliosporer. När sporerna är mogna spricker gallen, och sporerna sprids för vinden. Svulsterna kan bli 20 centimeter stora och innehålla 20 miljoner sporer. Majsplantan dör inte av angreppet, men den stannar i växten och majsskörden blir mindre.
Mexikansk läckerhet
Men det är inte alla som blir ledsna när de hittar majssotsangrepp i sina majsfält. I det mexikanska köket är majssotens galler en uppskattad grönsak sedan många hundra år tillbaka. De kallas huitlacoche eller cuitlacoche och skördas innan teliosporerna har mognat, medan knölarna är unga och ljusa. Man använder dem i soppor, grytor och inläggningar. De samlas in och säljs på marknaderna i juli och augusti, och en del av produktionen konserveras. Varje år säljs 400-500 ton majssotsgaller i Mexiko, och de ger ett högre pris än vanlig majs. Vissa majsodlare i Mexiko och USA planterar in majssot med avsikt för att kunna leverera galler till fina restauranger.
Galler av majssot i kanten av ett blad från en majsplanta. Insamlad av P. Magnus i Berlins botaniska trädgård år 1883. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer F63208. Foto: Christopher Reisborg.
Konserverad majssot, ”cuitlacoche”, från Mexiko. Foto: Christopher Reisborg.
Livscykel
De svarta teliosporerna som bildas i gallsvulsterna är tåliga vilsporer som kan övervintra på marken utan att torka ut. När sommaren kommer gror de och bildar basidier. Det här är svampens fruktkroppar, motsvarigheten till kantareller och champinjoner, men de är så små att vi aldrig ser dem. Basidierna bildar sporer som gror och infekterar nya majsplantor.
Modellorganism
Eftersom majs är en ekonomiskt viktig gröda i stora delar av världen har man forskat mycket om majssot och letat efter sätt att minska angreppen. Man försöker hela tiden ta fram nya majssorter som är mer sotresistenta än de gamla. För att testa majsens motståndskraft har man tagit fram metoder för att ympa in majssot i plantorna. Det är de metoderna som nu också används för att odla huitlacoche kommersiellt.
I naturen växer svampen som ett mycel, men i laboratoriet kan den odlas som encellig jäst. Det gör den mycket lättare att odla och studera än många andra basidiesvampar. Därför används den som modellorganism när man vill lära sig mera om genetik, fysiologi och molekylärbiologi hos parasitsvampar och hos basidiesvampar i allmänhet.
Herbariematerial av majsplanta med majssot. Gallsvulsterna på majskolven har öppnat sig och visar det svarta sporpulvret. Insamlad av Arne Anderberg i Uppland 28 augusti 2005. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer F45141. Foto: Christopher Reisborg.
Galler av majssot på majsstjälkar. Insamlad av A. Henkel i Thüringen år 1921. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer F63190. Foto: Christopher Reisborg