Mjöldrygan är en svamp som har fått sitt namn därför att man förr trodde att den drygade ut mjölet.
Mjöldrygan, Claviceps purpurea, hör till gruppen ascomyceter eller sporsäcksvampar. Den angriper vanliga gräs t ex, tuvtåtel och timotej men också sädeslag, framförallt råg. När gräset blommar infekteras fruktämnena av ascosporerna. På ytan bildas konidier, förökningskroppar som bildas på könlös väg, och en klibbig söt vätska. Den söta vätskan lockar till sig insekter som sprider konidierna till andra gräs. Det infekterade fruktämnet tillväxer starkt och omvandlas till ett sklerotium, en hård svartaktig, 1-3 cm lång, smal och böjd bildning. Det är detta som är mjöldrygan. Sklerotierna ligger på marken över vintern och på våren växer det ut röda huvudlika stromata. I stromata bildas ascomyceternas fruktkroppar. Fruktkropparna kallas perithecier vilka bildar sporer som angriper nya plantor.
I och med att mjöldrygans uppsvällda kärnor, sklerotierna, verkade dryga ut säden ansågs den vara ett mycket välkommet tillskott speciellt under nödår. Vad man inte visste var att mjöldrygan är mycket giftig och den innehåller bland annat ergotamin. Under medeltiden och fortfarande långt in på 1900-talet härjade mjöldrygeepidemier i Europa. Den sista epidemin i Sverige inträffade under 1800-talet. Sjukdomen kallades i Sverige dragsjuka. Intag av mjöldryga kan leda till yrsel och kramper. Gifterna gör så att yttre blodkärl drar ihop sig vilket kan resultera i inflammation och kallbrand. Svårt angripna kroppsdelar som fingrar och tår men även armar och ben kan förtvina och falla av. Mjöldrygan kan även ge hallucinationer i och med att sklerotierna innehåller ett ämne som liknar LSD.
Mjöldrygan har även använts i medicinskt syfte. Det användes av så kallade kloka gummor och gubbar för att stämma blod. Idag används ergotamin inom medicinen. Mjöldrygans sammandragande effekt används bland annat vid förlossningar och mot migrän.
Text: Cecilia Hammarberg
Timotej, Phleum pratense, med mjöldryga. Gräset är insamlat i september 2001 av Karl Gustav Nilsson i Lerbäcks socken i Närke. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar
Råg, Secale cereale med mjöldryga. Frukterna som är infekterade av mjöldrygan är stora, uppsvällda och svarta. Kollekten är insamlad av Olof Langlet i Södermanland i augusti 1916. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Ett rågax med mjöldryga. De mörka böjda sklerotierna sticker ut ur axet. Illustration ur Briosi & Cavara, 1891.
Mjöldryga som har angripit tuvtåtel, Deschampsia cespitosa. Kollekten är insamlad i Gästrikland av J. A. Nannfeldt den 9 augusti 1947. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
När sklerotierna har övervintrat växer det ut stromata som består av ett ca 1-2 cm högt skaft med ett ca 2-3 mm brett rött huvud. I stromata sitter svampens fruktkroppar, perithecier. Perithecierna bildar sporer som i sin tur kan sprida svampen till nya gräsplantor. Illustration ur Briosi & Cavara, 1891.