Släktet Cryptodiscus

I våra skogar, särskilt i de skogar som inte påverkas så mycket av skogsbruk, produceras hela tiden död ved. På äldre träd kan man se kvarsittande döda grenar som efter ett tag tappar sin bark. Under gamla träd hittar man ofta mängder av nedfallna torra grenar och kvistar. Vart tar dessa vägen? Större delen av den döda massan från grenar bryts ned av olika svampar. Många av dem är små och ganska knepiga att lära sig att känna igen.

Små skålsvampar

En relativt vanlig och vitt spridd grupp nedbrytande svampar är släktet Cryptodiscus. Denna svampgrupp är lätt att känna igen som grupp om man studerar murkna döda grenar, men eftersom de är så små och oansenliga har de ännu inte fått något svenskt namn.

Släktet består av små skålsvampar där fruktkropparna oftast är blekt orangefärgade och nedsänkta i den döda veden. Vissa arter växer främst på barrträdsved, andra på lövträdsved.

På Naturhistoriska riksmuseet har vi studerat Cryptodiscus och besläktade svampar inom den stora gruppen Ostropales, under flera år. Detta forskningsprojekt är stött av Svenska Artprojektet (se länk nedan).

C. pallidus och C. foveolaris

De två vanligaste arterna inom Cryptodiscus är Cryptodiscus pallidus och Cryptodiscus foveolaris. Dessa är väldigt lika varandra men skiljer sig i sporernas utseende, vilka man får studera i mikroskop för att se; Cryptodiscus pallidus har tre tvärväggar i sporerna medan Cryptodiscus foveolaris endast har en tvärvägg. Cryptodiscus pallidus växer på lövträdsved och Cryptodiscus foveolaris växte både på barr- och lövved. De är vanliga i hela Sverige.