Svartrost, Puccinia graminis

Svartrost, Puccinia graminis, är en parasitsvamp som tillhör de så kallade rostsvamparna, ordningen Uredinales. Svampen finns över hela världen och förekommer på samtliga sädesslag och på ett antal olika vilda gräs. Den är ett exempel på en värdväxlande rostsvamp som också behöver berberis, Berberis vulgaris för att fullborda sin livscykel.

Svartrost har en rad olika sporformer. Den har fått sitt namn av de svarta vintersporerna som bildar långsträckta, skorplika lager på grässtrån. På våren växer det ut groddtrådar med nya sporer, vilka sprids med vinden till unga berberisblad. Där ger de upphov till förtjockade rödgula fläckar. I fläckarna bildas ännu en ny typ av sporer och dessutom en söt nektar som lockar insekter. Insekterna sprider sporerna vidare och med lite tur bildas bägarlika skålar på undersidan av bladen, så kallad skålrost. Därifrån bildas skålrostsporer som sprids vidare med vinden. Om dessa hamnar på "rätt" gräs gror de till rödbruna sommarsporer som syns som smala streck på bladslidor och strån. Dessa kan alstra den ena generationen efter den andra och ge upphov till biljoner sporer under hela sommaren, som av vinden förs över stora områden. På hösten bildas de svarta vintersporerna som övervintrar på gräsen.

När man i början av 1900-talet upptäckte sambandet mellan säd odlad i närheten av berberisbestånd och uppkomsten av svartrost, lagstiftades i många länder att berberisbusken skulle utrotas. I Sverige fick vi en sådan lag 1918. Där stadgades att jordinnehavare skulle utrota berberis som växte närmare än 200 meter från närmaste åker. Senare fick vi också en lag om total utrotning av busken. Idag anser man dock inte längre att berberis är något större problem för jordbruket då de moderna sädessortena inte är lika mottagliga för svartrost som de äldre. Lagen om berberisbuskens utrotning har därför upphävts.

Text: Gunvi Lindberg