Skålsvamparna hör till gruppen sporsäckssvampar (Ascomycetes). Många av dem bildar fruktkroppar på våren. Här beskriver vi elva arter som du med lite tur kan hitta när våren kommer till din hemtrakt.
Foto: Klas Jaederfeldt.
Vinterskålen, Urnula hiemalis, har 2-6 centimeter breda skålformade fruktkroppar med kort fot. Insidan av skålen är svart och utsidan är mörkbrun. Detta är en mycket sällsynt svamp som har sin mesta utbredning i Mellansverige. Den vanligaste växtplatsen är i öppen gräsbevuxen mark och svampen kommer oftast strax efter snösmältningen. Sporerna är ellipsoida och mäter 20-30 x 10-15 mikrometer. De mognar sent och oftast inte alls. I herbariet har vi 8 svenska insamlingar av arten, den senaste från 1997.
Svart vårskål, Pseudoplectania nigrella, kan hittas i barrskog i nästan hela landet. Fruktkropparna är skålformade och 1-3 centimeter breda. Skålens insida är svart och utsidan är brun och något filtartad. Sporerna är klotrunda, 10-12 mikrometer. I herbariet har vi 53 svenska insamlingar av arten, varav en fjärdedel kommer från Södermanland.
Rökpipsvampen, Urnula craterium, varken ryker eller piper trots det svenska namnet, utan det syftar på att när man hittar svampen som växer på pinnar så kanske svamp och pinne tillsammans påminner om en tobakspipa. Fruktkropparna är skaftat skålformade och växer på mer eller mindre begravda kvistar av lövved. Insidan av skålen är svart och utsidan brun. Unga fruktkroppar är päronformade med bara ett litet mynningshål på toppen, vilket sedan spricker upp så att svampen får pokalform. Sporerna är 25-35 x 13-14 mikrometer och smalt ellipsoida. Arten verkar ha en östlig utbredning i Mellansverige. I herbariet har vi 9 svenska insamlingar från 7 lokaler.
Scharlakansröd vårskål är en grupp av tre arter som bara kan skiljas i mikroskop: S. austriaca, S. jurana och S. coccinea. Fruktkropparna växer på delvis begravda grenar och kvistar av lövved. De är skålformade och oskaftade med vackert röd insida och vit till svagt gul utsida. Sporerna är 25-40 x 10-14 mikrometer. Scharlakansröd vårskål förekommer i södra halvan av Sverige. I herbariet har vi 65 svenska insamlingar.
Tulpanskålen, Microstoma protracta, har mycket små skaftade fruktkroppar, som i någon svampbok träffande beskrivits som docktulpaner. Den öppna skålen blir som störst 2 centimeter bred. Som ung är svampen vitgul med bara ett litet hål på toppen, där skålens röda insida syns. På äldre, öppna fruktkroppar kan man med ett förstoringsglas se att det röda hymeniet* är veckat. Sporerna är smalt ellipsoida och har måtten 25-45 x 10-14 mikrometer. Svampen har en nordlig utbredning från Mälaren och uppåt med en del spridda fynd söder om Mälaren. I herbariet har vi 22 svenska insamlingar. En av dessa, som kommer från Målilla i Småland, är troligen det sydligaste kända fyndet av svampen.
Kotteskålen, Piceomphale bulgarioides, har små svarta fruktkroppar som är skålformade med kort fot. Den växer på nedfallna fjolårskottar av gran som har blivit liggande fuktigt. Fruktkroppen är 3-10 mm bred och sporerna är ellipsoida och 7-10 x 3,5-5 mikrometer. Svampen är lättast att hitta i fuktigt väder, eftersom den i torka torkar in och nästan försvinner. Arten sägs vara tämligen allmän, men i herbariet har vi bara 13 svenska fynd.
Orange älglegeskål från Överjärna i Södermanland plockad av Maud Jäderfeldt 1998. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Orange älglegeskål, Byssonectria terrestris, bildar fruktkroppar på och omkring spillning av älg och rådjur. Vid stora förekomster av svampen ser man den på långt håll. Fruktkropparna är orange och sitter tätt gyttrade på en ljus hyfmatta. De är först kulformade för att sedan spricka upp och bli skålformade. Varje enskild fruktkropp är ca 0,4 mm bred. Sporerna är spolformade och mäter 18-22 x 8-10 mikrometer. Mellan fruktkropparna kan man ibland finna mörkbruna skålar av mörk älglegeskål. I herbariet har vi 36 svenska fynd.
Den mörka älglegeskålen, Pseudombrophila guldeniae, har bruna fruktkroppar som är 0,5-1,5 centimeter breda. I torka blir utsidan vitaktig. Sporerna är vårtiga och ellipsoida och har måtten 16-19 x 7,5-8,5 mikrometer. Svampen växer på hyfmattan av orange älglegeskål i hela Sverige utom Skåne och nordligaste Lappland. Den är mindre allmän. I herbariet har vi 8 svenska fynd.
Sippskålen, Sclerotinia tuberosa, lever som parasit på vitsippor och gulsippor. Man kan oftast se den intill kala fläckar i vitsippsbestånd. Titta alldeles i kanten bland vitsipporna vid fläckarna. Fruktkroppen är en brun skål som sitter högst upp på en gänglig mörkare fot, och om man gräver upp svampen kan man se att den växer ut från ett hårt svart sclerotium (en liten knöl med lagrad näring) . Sporerna är 12-8 x 6-9 mikrometer och ellipsoida. Vi har i herbariet 72 svenska insamlingar.
På ganska nyligen döda grenar av asp kan man se aspskål, Encoelia fascicularis. Fruktkropparna är bruna till svarta och växer i små knippor. De ändrar färg och format efter väderleken. Sporerna är 12-15 x 3,5-4 mikrometer. I herbariet har vi 53 svenska fynd av arten.
Läderskål, Encoelia furfuracea, växer på döda och kvarsittande grenar av hassel, någon gång al. Fruktkropparna sitter tätt tuvade och är i torrt väder slutna och kornigt, mjöligt gulaktiga på utsidan. I fuktigt väder slår de ut och visar den bruna insidan. Sporerna är 6-11 x 2-2,5 mikrometer. Vi har 64 svenska fynd av arten i herbariet.