Om konservatorsverkstan
Konservatorsverkstan är Naturhistoriska riksmuseets anläggning för att ta emot, undersöka och preparera döda fåglar och däggdjur.
Här finns utrustning för att bland annat obducera och provta djur, rengöra skelett, göra forskningsskinn samt vårda och reparera zoologiska föremål.
Majoriteten av föremålen som prepareras i konservatorsverkstan hamnar i museets samlingar, men några används även i den publika verksamheten.
Bild: Personal i konservatorsverkstan dissekerar en fågel.
Faciliteter
Kok
Större skelett prepareras genom en kokningsprocess, där enzym tillförs för att lösa upp muskulatur och annan vävnad. Till detta används ett 900-liters rostfritt kokkärl med reglerbar tid och temperatur.
Bild tagen i samband med rengöring av späckhuggarskallen som kom in till museet under 2023. Fotograf: NRM
Dermestarium
Naturhistoriska riksmuseet har ett dermestarium för preparering av mindre skelett. Här rengörs kadavren med hjälp av levande insekter, så kallade husängrar (Dermestes haemorrhoidalis), som äter bort kött och annan mjuk vävnad. Detta sker i en separat byggnad för att förhindra att ängrarna kommer in i museets samlingar där de kan göra stor skada.
Obduktionsrum
Konservatorsverkstan har ett fullt utrustat obduktionsrum, som bland annat används till att obducera säl och utter för att undersöka miljögifter.
Vanliga frågor
Vad händer med fåglar och däggdjur som skickas till Naturhistoriska riksmuseet?
- Först bedömer vi vilka delar av djuret som är relevanta för museet att spara i utbildnings- eller forskningssyfte. Det vanligaste är att vi sparar muskelprov, organ, skinn eller skelett, men ibland bevaras till exempel hela djuret i sprit.
- Därefter provtas djuret, och de delar som ska sparas tas omhand och prepareras. I samband med att vi tar vara på de utvalda delarna kommer djuret att vägas, mätas, könsbestämmas och åldersbestämmas. Sälar genomgår en mer omfattande obduktion som utförs av patologer och veterinärer, eftersom museet har i uppdrag att övervaka sälarnas hälsa.
- Informationen om djuret och tillhörande fynduppgifter sparas i databaser, medan det fysiska materialet införlivas i museets zoologiska samlingar och/eller i miljöprovbanken.
Kontakt med infrastrukturen
_Web_(1).jpg)
