Innehåll på sidan

Varför inventera?
Metoder
DNA-analyser
Akustisk övervakning
Hjälp av allmänheten
Samordning
Länkar

Populationsövervakning

Naturhistoriska riksmuseet samordnar, sedan starten 2018, inventeringen av tre stora rovdjur: brunbjörn Öppnas i nytt fönster., fjällräv Öppnas i nytt fönster. och kungsörn Öppnas i nytt fönster.. Alla tre ingår i Statens vilt och anses vara speciellt skyddsvärda. De har en liknande historia med kraftigt minskade populationer under början av 1900-talet, då de var nära att utrotas.

För både björn och kungsörn har trenden vänt och populationerna är idag någorlunda stabila. Fjällräven däremot, har inte återhämtat sig lika bra, och även om en ökning skett under senare år, är stammen idag beroende av olika skyddsåtgärder.

För varje art ansvarar en nationell koordinator och inventeringarna sker på uppdrag av Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster., som finansierar all verksamhet.

Sedan 2017 övervakar Naturhistoriska riksmuseet tumlare i svenska vatten. Arten tillhör Statens vilt och är fridlyst sedan 1973. Tumlare är också upptagen i Art- och habitatdirektivets bilaga 2 och 4, vilket innebär att Sverige är skyldigt att inrätta skyddade områden för tumlare, liksom ett strikt system för skydd mot att bl. a. störa och döda tumlare.

I haven runt Sverige förekommer tre tumlarpopulationer: Nordsjöpopulationen som bedöms vara stabil, Bälthavspopulationen som minskar i antal, och Östersjöpopulationen som är akut hotad.

Naturhistoriska riksmuseet utför dels övervakning med akustiska instrument (CPODar), dels samverkar med andra länder som utför visuella inventeringar. Övervakningen finansieras av Havs- och vattenmyndigheten.

Varför inventera?

Att inventera djur, alltså att uppskatta utbredning och antal djur inom ett område utgör en del av viltförvaltningen, som ytterst är politiskt styrd. I Sverige har Naturvårdsverket det övergripande ansvaret, men många aktörer deltar i planering och genomförande av viltförvaltningen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster..

Inventering är viktigt av fler skäl. Det gäller speciellt de djur som är hotade och att antalet av dem är så pass få att de riskerar att utrotas. I dessa fall kan speciella åtgärder behöva sättas in för att skydda djuren eller underlätta för dem att sprida sig. En annan viktig orsak till inventering, gäller de djur som regelbundet jagas. Att få en god uppfattning om mängden jaktbara individer är nämligen grunden för de jaktkvoter som beslutas.

Läs mer på vår sida om björninventering.

Metoder

Inventeringsmetoderna kan se ut på många olika sätt och är oftast specifikt anpassade efter den aktuella arten. Inte sällan är det svårt att identifiera individer, och beroende på djurens utbredning och levnadssätt, begränsas också möjligheterna att täcka in hela landet.

Traditionellt har inventeringar utgått från direkta observationer av djur eller deras spår. Från den här sortens insamlade data har man sedan uppskattat antal och utbredning inom ett större område. Resultaten har därmed haft en stor felmarginal och varit långt från tillförlitliga.

DNA-analyser

Med ny teknik har dock metoderna förbättrats på genomgripande sätt. Det är fämst tack vare användandet av DNA-analyser av biologiskt material som djuren lämnat efter sig. Det handlar mest om spillning, men även hår, fjädrar och till och med små partiklar från spår kan användas. Med DNA kan individer lätt urskiljas och därmed räknas. Man kan dessutom få ytterligare information om djuren, som kön och släktskap.

Det pågår olika forskningsprojekt om den skandinaviska brunbjörnen.

Akustisk övervakning

Tumlare kan vara svåra att få syn på då de är små och endast tillbringar en liten del av sin tid vid vattenytan. Utvecklingen av akustiska sensorer som kan ankras under vattnet har öppnat helt nya möjligheter för att övervaka och forska om tumlare. Idag finns det instrument som är specifikt framtagna för att registrera information om tumlarnas högfrekventa ekolokaliseringssignaler, liksom sensorer som kan spela in och lagra ljud på mycket höga frekvenser. Akustiska metoder är särskilt lämpliga i områden där tumlare är sällsynta såsom i Östersjön.

Hjälp av allmänheten

Även om ny teknik har gjort att inventeringarna blivit mer tillförlitliga, krävs fortfarande mycket arbete för att samla in allt material som ska analyseras. Här kan insatser från allmänheten, inte minst jägare, vara helt avgörande. Allmänheten kan också bidra genom att observationer av djur och deras spår rapporteras, och i vissa fall även genom att hjälpa till med att samla in döda djur eller påträffad övervakningsutrustning. Till exempel kan spår, spillning eller döda djur för brunbjörn, lodjur, varg och järv rapporteras i webbtjänsten Skandobs Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.. Artportalen Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. kan användas för att rapportera många olika artgrupper, inte bara däggdjur utan även t.ex. fåglar och kärlväxter. Naturhistoriska riksmuseet tar emot rapporter om både levande och döda tumlare, liksom påträfffade tumlarklickdetektorer.

Samordning

För att inventeringarna ska kunna ge en bra bild av en djurarts förekomst och mängd över hela landet, krävs också samordning. Det gäller att metoderna är lika, både över tid och på olika platser. Dessutom är ju inte djur begränsade av landsgränser, utan populationerna sträcker sig oftast över fler länder, vilket gör att man måste samarbeta internationellt.