Varför övervakar vi tumlare?
Enligt EU:s regelverk (art- och habitatdirektivet samt havsmiljödirektivet) måste alla medlemsländer övervaka och rapportera status för bland annat tumlare. Tumlaren är den enda valarten som lever året runt i svenska vatten.
Eftersom valar spelar en viktig roll för ekosystemets funktion är det viktigt att förstå eventuella förändringar i tumlarpopulationernas storlek och utbredning. På uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) ansvarar Naturhistoriska riksmuseet för att utföra det nationella övervakningsprogrammet av tumlares bestånd.
I haven kring Sverige förekommer tre tumlarpopulationer vars bestånd behöver övervakas: den akut hotade Östersjöpopulationen, Bälthavspopulationen och Nordsjöpopulationen.
Hur övervakar vi tumlare?
Naturhistoriska riksmuseet utför passiv akustisk övervakning, det vill säga vi lyssnar efter tumlare, med hjälp av tumlarklickdetektorer (C-POD) ankrade på specifika platser. Metoden lämpar sig särskilt bra för tumlare som nästan kontinuerligt skickar ut högfrekventa klicksignaler (ekolokaliseringssignaler) för att leta efter föda, kommunicera och navigera, men tillbringar mycket lite tid vid ytan och kan vara svåra att få syn på.
Tumlarnas signaler är lätta att skilja från andra ljud i havet, vilket gör att vi kan mäta tumlarnas relativa förekomst vid varje övervakningsstation och göra jämförelser över tid. I merparten av Östersjön fungerar endast akustisk övervakning eftersom tumlardensiteten är så låg.
Vi samarbetar även med andra länder som utför visuella linjetaxeringar av tumlare från flygplan eller båt. Denna metod kan användas där tumlardensiteten är högre.
Var övervakar vi tumlare?
I Östersjön har vi utfört kontinuerlig akustisk övervakning av tumlare vid 11 stationer sedan 2017. I Kattegatt utför vi akustisk övervakning periodiskt, hittills vid 14 stationer under 2019-2023. Flera av stationerna ligger inom områden som pekats ut till skydd för tumlare.
Utöver de övervakningsstationer som Naturhistoriska riksmuseet ansvarar för samarbetar vi även med Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) som övervakar undervattensbuller vid en station utanför Sundsvall, en station vid Norra Midsjöbankarna i Östersjön och en station nära Hönö utanför Göteborg. Vid dessa stationer övervakas både undervattensbuller och tumlare.
I sydvästra Östersjön och Västerhavet medverkar vi i visuella inventeringar av tumlare från flygplan. År 2020 inventerades Bälthavspopulationen (MiniSCANS-II) och 2022 både Bälthavs- och Nordsjöpopulationen (SCANS-IV).
Arbetet finansieras av Havs- och vattenmyndigheten
Länk till annan webbplats. (HaV).
Vad gör vi med data och resultat?
Alla data som samlas in inom det nationella övervakningsprogrammet levereras till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och till HELCOM. Data är tillgängliga via SMHI:s Sharkweb och HELCOM:s biodiversitetsdatabas Länk till annan webbplats..
Vi har utfört en analys där detektionsfrekvensen vid stationerna i Östersjön under det nationella övervakningsprogrammet (2017-2020) jämfördes med detektionsfrekvensen på samma stationer insamlade under ett tidigare forskningsprojekt kallat SAMBAH (2011-2013). Resultaten visade att vid de övervakade stationerna har detektionsfrekvensen för den akut hotade populationen i genomsnitt ökat med 2,4 % under det senaste decenniet.
Trots den positiva nyheten är ökningstakten betydligt lägre än vad som har uppmätts hos friska tumlarpopulationer i avsaknad av hot. Eftersom tumlaren är en mycket rörlig art går det dessutom inte att säkerställa om hela populationen har ökat endast baserat på mätningar vid ett fåtal stationer. Resultaten pekar starkt på behovet av en ny inventering av hela populationens förvaltningsområde och att konkreta skyddsåtgärder behöver vidtas för att populationen ska kunna återhämta sig så att den återigen kan bli livskraftig.
Baserat på inventeringsresultaten för Bälthavspopulationen har vi beräknat gränsen för hur stor mänskligt orsakad mortalitet som är långsiktigt hållbar, liksom trenden i populationsstorleken. Resultaten visar att den kända bifångsten är flera gånger större än vad som är långsiktigt hållbart, samt att populationen troligtvis minskar i antal.
Tillsammans med nationella övervakningsdata från andra länder används informationen för att utveckla indikatorer för bedöma statusen hos populationerna av tumlare och hur de förändras över tid. Resultaten från det nationella övervakningsprogrammet presenteras också vid nationella konferenser som till exempel Vattenmiljöseminariet.
Ytterligare arbete
Naturhistoriska riksmuseet deltar även som experter i arbetsgrupper eller som stöd till nationella representanter i internationella organ som t.ex. HELCOM, OSPAR, ASCOBANS och ICES. Vi samarbetar även med länsstyrelserna i deras utveckling av det regionala övervakningsprogrammet för tumlare.
Kontakt
