De första människoarterna lämnade Afrika för ungefär 1,8 miljoner år sedan. Östasien nåddes kort senare. Men det tog lång tid innan Europa hade koloniserats.
Det kan bero på att dessa tidiga människor, som var anpassade till ett liv i det varma Östafrika, inte hade lärt sig att bemästra de problem som det kyliga och växlande vädret i Europa ledde till.
De tidigaste människofynden i Europa kommer alla från Medelhavsområdet. Studier av människans bosättningar i England under de senaste 700 000 åren visar att de tills helt nyligen bara vistades där under varmtider och flyttade söderut under istiderna, även då England var isfritt.
Tidiga fyndplatser
Pirro Nord
De äldsta spåren efter människor i Europa är Acheulredskap hittade vid lokalen Pirro Nord i södra Italien. De är ungefär 1,3 miljoner år gamla. Några fossil av människor har ännu inte hittats på platsen.
Gran Dolina de Atapuerca
I Atapuercaberget i norra Spanien finns många kalkstensgrottor. Flera av dem innehåller rester av fossila människor. I lokalen Gran Dolina har man gjort fynd av människor som är omkring 800 000 år gamla. De är de äldsta människofossilen i Europa.
De tillhör erectinerna och har fått namnet Homo antecessor, men många för dem till Homo heidelbergensis, som var neandertalarnas förfäder.
Färdvägar
Det är oklart hur människorna först kom till Europa. De kan ha färdats över Medelhavet eller Gibraltar Sund, men mest troligt är att de tog sig till Europa den långa vägen från Afrika, via Mellanöstern, Turkiet och Grekland, för att till sist hamna i Spanien. Men de äldsta fynden är från Italien och Spanien, inte Grekland och Turkiet. Nya fynd kan visa hur det gick till.
Mänsklig bosättning i Storbritannien
Studier av brittiska forskare har visat att människor bara levde i Storbritannien under varma perioder och flyttade söderut när det blev för kallt, även om området inte var täckt av is.
Detta visas i diagrammet nedan. Det är en jämförelse mellan klimatförändringarna, i form av en kurva över temperaturen i havet, och bosättningsmönstren för tidiga människor på de Brittiska Öarna.
Varmfauna
Under istiderna växlade klimatet mellan varmt och kallt. Faunan förflyttade sig i takt med dessa klimatväxlingar. Under varmtider var Nordeuropa hemvist åt djur som de som syns i montern till höger.
Flodhäst levde i Themsen och i Rhen, kärrsköldpadda i Mellansverige, medan dovhjort var vanlig i Nordeuropa (den stam som idag finns i Sverige är inplanterad av människan under 1500-talet).
Kallfauna
Djur som idag lever i Arktis flyttade söderut under kalla perioder. Då levde djur, som de i montern till vänster, långt söderut i Europa.
Renar var vanliga i hela Europa, fjällämmel lika så. Ullhårig mammut var ett typiskt istidsdjur. Här visas en bete och ett armbågsben. Det senare hittades vid Nybron i Stockholm 1849 – det först mammutfyndet i Sverige.
Fakta
Homo heidelbergensis
Tid: 800 000 – 300 000 år före nutid
Fyndplats: Afrika, Europa
Värt att veta: Kan ha varit förfader till neandertalarna; kan vara samma som Homo antecessor från Spanien; känd från skallar och tänder.
Illustration: Anders Rådén