På Naturhistoriska riksmuseet forskar vi om jorden och livet på den. Från det största till det minsta, från det äldsta till det yngsta, från det varmaste till det kallaste, från vår bakgård ut i hela världen.
Här presenterar vi två av museets forskningsprojekt med anknytning till Den mänskliga resan. Du kan läsa mer om Naturhistoriska riksmuseets forskning under rubrikerna Forskning och Samlingar i huvudmenyn.
Lars Werdelins forskning
Lars Werdelin studerar rovdjur, deras utvecklingshistoria och deras betydelse för människans utveckling. Han deltar i fältarbete i ett av de varmaste områdena på jorden, den etiopiska öknen. Där hittar man fossil av tidiga människor och de rovdjur som de konkurrerade med och jagades av.
Afrika för fem miljoner år sedan var en värld med många fler rovdjur än idag: sabelkatter, hyenor, jätteuttrar. Det var en hård tillvaroför våra förfäder och har gjort oss till det vi är idag. Lars bedriver sin verksamhet vid Enheten för Paleobiologi här på Naturhistoriska riksmuseet och vid museerna i Nairobi, Kenya och Addis Ababa, Etiopien.
Love Daléns forskning
Love Dalén studerar de minsta delarna av de största djuren i de kallaste områdena. Eller för att uttrycka det annorlunda: DNA från mammutar i Arktis.
Hans forskning har gett kunskap om mammutars och andra arktiska djurs historia och anpassningar till de kalla miljöerna längst upp i norr. Forskningen har lett till banbrytande kunskap om mammutars liv och om varför de dog ut. Love bedriver sin verksamhet vid Centrum för Paleogenetik, ett samarbete mellan Naturhistoriska riksmuseet och Stockholms universitet.
Mer om mammutar
Den mest kända mammuten är den ullhåriga, Mammuthus primigenius, som levde under senaste istiden. Men mammutar är en grupp elefantdjur som utvecklade många arter under de senaste 5 miljoner åren. Mammuthus meridionalis, representerad här i utställningen, var en av de största och kan ha varit förfader till den ullhåriga mammuten.
Elefanter har snorkel
Elefanternas snabel kan fungera som en slags snorkel. Det gör att de kan simma långt och ibland hamna på öar. Där kunde de utvecklas till dvärgformer. Ett exempel är de sista mammutarna. De dog ut för 4000 år sedan på Wrangelön i Arktis, där de utvecklats till en dvärgform av fastlandsmammuten. Ett annat exempel är dvärgelefanten du ser i utställningen.
