Blåslav, Hypogymnia physodes, är en av Sveriges och Europas absolut vanligaste lavar. Den kan nog till och med räknas som den vanligaste laven på hela det norra halvklotet.
Blåslaven trivs bäst på stammar och grenar av diverse träd och buskar, men förekommer också på stenar och klippor. Underlag skapade av människa är också lämpliga såsom gärdesgårdar, gamla lador, staket, hustak mm, ja till och med bilar som parkerats för länge i naturen duger bra.
Bålen är bladlik, ljusgrå på ovansidan och mörkbrun till nästan svart på undersidan. Inne i bålen bildas ett luftrum och laven ser därför lite uppblåst ut. Många bålflikar är öppna och på insidan av dessa öppningar bildas små vegetativa spridningsenheter kallade soredier. En lav är en dubbelorganism, som består av en svamp och en alg som lever i symbios. Soredier består av celler både från lavens svampkomponent och från dess algkomponent och kan därför omedelbart växa ut till nya lavar. Blåslaven sprider sig nästan uteslutande med hjälp av dessa soredier, en naturens egen klonbildning.
Luftföroreningar, framförallt svaveldioxid, gör att lavar helt eller delvis försvinner från många områden. Detta har varit särskilt uppenbart i stadsbebyggelse där föroreningshalterna har varit stora. I Stockholm gjordes 1968 en utförlig inventering och beskrivning av hur lavfloran successivt avtog ju närmare centrum man rörde sig. I stadens centrala delar fanns 1968 inga lavar alls, s k lavöken.
Idag, 30 år senare, kan vi konstatera att lavfloran har börjat komma tillbaka till Stockholm, och då även till de mest centrala delarna. I Humlegården mitt i Stockholm, har bland annat blåslav vandrat in och kan på många träd uppvisa stora och välutvecklade individ. Till och med i Kungsträdgården, Stockholms mest kända och välbesökta park, kan man nu hitta blåslav i parkens lindalléer. Fjärrvärmesystemen har nog haft störst betydelse för att svaveldioxidhalterna i Stockholm sjunkit till så låga nivåer att blåslav och andra lavar fått möjlighet att kolonisera stadens träd.
Referens: Skye, Erik. 1968. Lichens and air pollution. A study of cryptogamic epiphytes and environment in the Stockholm region. Acta Phytogeographica Suecica 52.
Text: Anders Tehler/Monika Myrdal
Illustration ur G. F. Hoffman. 1786. Enumeratio lichenum. En lav är en dubbelorganism, som består av en svamp och en alg, som lever i symbios. Blåslavens lobspetsar slutar i läppformiga soral. I dessa bildas små vegetativa spridningsenheter, som kallas soredier. Soredier består av celler både från lavens svampkomponent och från dess algkomponent och kan därför omedelbart växa ut till nya lavar. Till vänster syns apothecier, svampkomponentens skålformade fruktkroppar, som bildar sporer genom sexuell förökning. När en sådan spor gror, måste den träffa på rätt sorts alg för att kunna bilda en lav.
Blåslav. Illustrationen är hämtad ur ett tidigt verk om lavar: Enumeratio lichenum, som skrevs av G. F. Hoffman och kom ut 1786.
Ett välvuxet exemplar av blåslav från Svartnö i Uppland insamlad 8 juli 1974 av Anders Tehler och Ingvar Lindsjö. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Blåslav insamlad från en lönn i Humlegården den 7 september 1997 av Anders Tehler. När blåslaven växer i stadsmiljö med förorenad luft får den korta, skrynkliga lober med få soral. Jämför med blåslaven från Svartnö. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
Blåslav insamlad från en lind i allén framför Jakobs kyrka i Kungsträdgården den 7 september 1997 av Anders Tehler. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar.
