Lavar är dubbelorganismer bestående av minst en svamp och en alg som lever i symbios. Lavsvampsläktet Collema använder cyanobakterien (blågrönalgen) Nostoc som algkomponent. Namnet gelélavar kommer sig av att dessa lavar sväller upp och får ett geléaktigt utseende i väta. Det är ett gelatinämne i algen som sväller i kontakt med vatten.
Utseende
Vid torr väderlek blir gelélavarna tunna och spröda och den bladlika formen framträder tydligare. De kan se ut som vackra bladrosetter. Sprödheten vid torka gör att bitar av laven kan lossna och trilla av. Det är ett sätt för laven att sprida sig i omgivningen då ett litet fragment av den ursprungliga kroppen kan fortsätta leva och växa ut igen.
Den bladlika lavbålen eller bladrosetten hos rosettgelélav, Collema fragrans, är liten, bara upp till en centimeter i diameter, medan den hos aspgelélav, C. subnigrescens, kan bli ända upp till tjugo centimeter. Skorpgelélav, C. occultatum, har mycket små bladlober eller blad. De syns knappt och uppfattas därför med blotta ögat som en skorplav.
Färgen kan variera från mörkt olivgrön till mörkt brun och i väta träder gröna nyanser fram något mer. Fruktkroppar sitter spridda på bålen och är ofta brunröda med mörk kant (se bild C. nigrescens). Vissa arter har också vegetativa förökningskroppar som kallas isidier. Dessa består av små stiftlika bildningar ovanpå bålen och innehåller både svamphyfer och alger. Ur isidierna lossnar små nystan av svamphyfomslutna alger och en sådan liten spridningskropp kan växa ut till en ny lav.
Förstoring av skorpgelélav Collema occultatum
Levnadsmiljöer
Arterna trivs i fuktiga miljöer och de flesta vill växa på ytor där pH värdet är någorlunda basiskt gärna kalkhaltigt som på kalksten eller naken kalkhaltig lerjord. Det finns också arter som växer på trädstammar, ovanpå mossa och på skuggiga klippor av sura bergarter.
Släktet Collema finns över hela världen. I Sverige finns ungefär 23 arter och i Europa och övriga världen minst 35. I Sverige har några arter sin utbredning från söder till norr t.ex. slanklav, Colléma fláccidum, och stiftgelélav, Colléma furfuráceum, medan andra förekommer mer i södra och mellersta Sverige t.ex. Läderlappslav, Collema nigrescens, och aspgelélav, Collema subnigrescens. I Sverige är flera Collema-arter som växer på stammar av lövträd ovanliga och upptagna i vår nationella rödlista över hotade arter.
Läderlappslav Collema nigrescens med brunröda apothecier.
Skinnlavar
Ett lavsläkte som liknar Colléma (gelélavar) är Leptogium (skinnlavar). De liknar varandra i den bladlika formen och den brungröna färgen. Skinnlavarna sväller också upp något i väta men får inte samma gelélika utseende. Skinnlavar har nämligen en barkvävnad bestående av tätt sammanfogade svamphyfer på över och undersidan av lavbålen vilket gelélavarna saknar.
Text: Christin Persson
Foto: Christopher Reisborg
Stiftgelelav, Collema furfuraceum, insamlad i Uppland år 1951 av T. E. Hasselroth. Växte på barken av en asp. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer L49631. Foto: Christopher Reisborg.
Skorpgelélav, Collema occultatum, har så små bladlober att den med blotta ögat uppfattas som en skorplav, den svartgröna skorpan på bilden. Insamlad i Västergötland år 1915 av E. P. Vrang. Växte på barken av asp. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer L18348. Foto: Christopher Reisborg.
Slanklav, Collema flaccidum, insamlad i Uppland år 1942 av Sten Ahlner. Växte vid basen av Salix, buske. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, föremålsnummer L49273. Foto: Christopher Reisborg.
