Det finns sex arter i släktet, huvudsakligen på det norra halvklotet. I Norden finns det tre arter.
Enlav, Vulpicida juniperinus är den art som givit namn åt släktet, enlavar. De har tidigare tillhört slätket Cetraria. Alla arter inom enlavarna kännetecknas av att bålen är mer eller mindre bladformad med uppstigande lober. Fruktkroppar, apothecier är vanliga hos vissa arter. Pyknid förekommer hos de flesta arter, soral bara hos en art. Den gula färgen beror på en lavsyra, usninsyra. Undersidan av bålen är blekt gul, mot mitten svart.
Enlav, Vulpicida juniperinus, samlad av Gunvor Westling, i Jämtland, Åre socken, 1990. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. L54358. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Enlav
Enlav, Vulpicida juniperinus, har en stark gul färg om den är exponerad för solljus, mer gulgrön om den växer i skugga. Loberna är uppstigande, mot kanten plattade. Fruktkroppar är vanliga, de är ganska stora med en brun skiva. Längs kanterna sitter rikligt med svarta, skaftade pyknid.
Enlaven växer på huvudsakligen på en, Juniperus communus i väster och på tallen, Pinus pumila i öster. Den växer även på marken, speciellt i lågalpina områden.
Fruktkroppar och pyknid av enlav, Vulpicida juniperinus, samlad av Gunvor Westling, i Jämtland, Åre socken, 1990. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. L54358. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Trind enlav
Trind enlav, Vulpicida tubulosus, är lik enlav, färgen varierar från gulaktigt grågrön till starkt gul. Loberna är uppstigande, rundade. Fruktkroppar är sällsynta hos marklevande exemplar, vanligare på trädlevande exemplar. Pyknid är vanliga både längs bålkanterna samt på själva bålen, de är både insänkta och skaftade. Den växer huvudsakligen på kalkrik mark, någon gång växer den på en, Juniperus communis.
Trind enlav finns dels kring Östersjön, dels i de centraleuropeiska bergen. I Norden finns den i Finland, Norge och Sverige. I Sverige är den känd från Öland, Gotland, Västergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Gästrikland och Torne lappmark. Den är utgången från vissa områden.
Fruktkroppar och pyknid av enlav, Vulpicida juniperinus, samlad av Gunvor Westling, i Jämtland, Åre socken, 1990. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. L54358. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Pyknid av trind enlav, Vulpicida tubulosus, samlad av Gillis Een & Patricia Een på Gotland, Sundre socken, 2003. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar, reg. nr. L49606. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Granlav
Granlav, Vulpicida pinastri, är starkt gul i när den är exponerad för solljus, mer gulgrön i skugga. Den är rosettformig om den växer på plant underlag med något tilltryckta lober. På annat underlag blir den mer långsträckt, med mer uppstigande lober. Fruktkroppar är mycket sällsynta. Granlaven är den enda arten i släktet med soral som sitter utmed lobkanterna.
Den växer mest på bark av björk, en och andra barrväxter, men den kan även växa på ved och sten.
Granlavens utbredning är Europa, Asien och Nordamerika. Den finns i alla nordiska länder. Den finns i hela Sverige.
Granlav, Vulpicida pinastri, samlad av Göran Odelvik och Birgitta Hellström i Gästrikland, Hedesunda socken, 2006. Ur Naturhistoriksa riksmuseets samlingar, reg. nr. F61239. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Granlav, Vulpicida pinastri, samlad av Göran Odelvik och Birgitta Hellström i Gästrikland, Hedesunda socken, 2006. Ur Naturhistoriksa riksmuseets samlingar, reg. nr. F61239. Foto: Ramona Ubral Hedenberg
Utländska arter
Släktets tre andra arter är Vulpicida canadensis som finns i västra Nordamerika, Vulpicida tilesii, den finns i arktiska och alpina områden i Asien och Nordamerika och Vulpicida viridis, som finns i sydöstra delen av U. S. A.
Text: Göran Odelvik
Foto: Ramona Ubral Hedenberg.
