Gråstenslav, Aspicilia cinerea

Gråstenslav växer som en skorpa på de flesta berg och stenar i hela landet, gärna i luftiga och ljusa miljöer. Det skall helst vara sura (kiselsura) bergarter, den trivs inte på kalksten och den återfinns inte på bark eller ved. Bålen är skorplik och grå och individen växer ofta kant i kant i ett mosaikmönster så att stenar och bergsytor helt domineras av denna enda lav. Därav lär namnet gråsten ha uppkommit, alltså beroende av lavens färg, inte stenens.

"Den är så allmän och ymnigt vexande hos oss, att knappast finnes något gråberg eller sten, der den icke bekläder stycken deraf. Det är denna som ger våra flesta stenar en grå färg, som vid närmare påseende befinnes vara en fin gråaktig skorpa, tunn, tätt och hårdt fastsittande vid sten, så att den svårligen kan lossas derifrån förr än efter regnväder." (Ur: Svenska lafvarnas färghistoria av Johan Westring 1805).

Westrings bok handlade mest om nyttan av lavar som medel för textilfärgning [se Månadens kryptogam juni 1997 för mer information] och han ansåg att gråstenslav var en av de bästa lavarna i detta avseende:

"Af alla artförändringar är denna den bästa och på färg mest rikhaltiga. Det vore väl om den funnes till ymnighet, ty den gifver förträffliga färger, så att den kan räknas ibland våra grannaste färgstofter...
...Förträffliga egenskaper döljes ibland under en dåligare yta, och utseendet bedrager. Det besannas och af denna laf, som inom sig hyser ett så rikhaltigt och grant färgstoft, som är sjelfständigt till sin natur, och kan med ringa besvär gifva gods så sköna färger."

Westring ger inte bara 15 egna recept för att få fram olika färger ur gråstenslav utan även "Herr Haussmans sätt att färga Turkiskt rödt på bomull och linne". Åtta av de femton färgerna återges i en handkolorerad färgskala.