Kochenillav, Cladonia coccifera

Av de cirka 7 300 växter som Carl von Linné beskrev i sitt klassiska verk "Species plantarum" är endast 80 stycken lavar. Idag är omkring hälften av totalt 32 000 sporsäcksvampar beskrivna som lavsvampar, eller det vi i dagligt tal kallar för lavar.

Anledningen till att Linné tog upp så få lavar var kanske att han betraktade lavarna som naturens fattigpöbel. En av de lavar han i alla fall beskrev var kochenillav, Lichen cocciferus (=Cladonia coccifera). Det latinska artepitetet, cocciferus, syftar liksom det svenska namnet på fruktkropparnas scharlakansröda färg. Koschenill är varunamnet på de torkade honorna av den kaktusätande sköldlusen, Dactylopius coccus. Den odlas för att producera färgämnet karmin vilket ger en kraftigt röd färg och som används bl a för att färga drycker röda.

Koschenillusen används också inom homeopatin som medel mot hosta. Laven har dock ingenting med lusen att göra annat än att de båda är röda.

Bålen består av trattliknande utväxter, podetier, från den egentliga bålen, primärbålen. Trattarna blir upp till 5 cm höga och på kanten av trattarna anläggs de ofta rikt utvecklade, röda fruktkropparna. Dessa blir ofta lite skaftade, ibland nästan som nya små trattar, längs kanten på den stora tratten. På utsidan av trattarna, och särskilt inuti trattarna förekommer ofta små gryn.

Det finns många olika arter av bägarlavar i släktet Cladonia men just kochenillaven blir särskilt iögonfallande med sin klart lysande, röda färg. Kochenillaven är vanlig i hela Sverige. Den växer på marken och man hittar den främst i sura hällmarker eller i hällmarkstallskog.

En mycket närstående art är mjölig kochenillav. Den skiljer sig från kochenillaven genom att bägarna är mjöliga, sorediösa, och att den saknar små gryn inuti bägarna. Vissa författare behandlar dem som en och samma art.

Text: Anders Tehler