Långa hängande lavar som draperar träden är kanske en av de detaljer som är mest förknippade med gammelskogar. Hänglavarna spelar också stor roll i de nordliga skogsekosystemen som bomaterial åt många fåglar och som föda; samernas renar äter till mycket stor del hänglavar under flyttningarna mellan sommar- och vinteruppehållsområdena, och under de vinterperioder då skare och is hindrar dem från att komma åt växter och lavar på marken under snön i skogen. Den vanligaste gruppen av dessa hänglavar, tagellavarna (släktet Bryoria), innehåller 16 svenska arter, men artuppfattningen varierar starkt och artavgränsningarna är i många fall minst sagt oklar. Tagellavarna i Bryoria skiljdes ut från släktet Alectoria (som bland annat innehåller garnlaven, Alectoria sarmentosa) i mitten av 1970-talet, men fortfarande har inga större artavgränsningsstudier gjorts med modern DNA-sekvenseringsteknik.
Manlav och grå tagellav
De vanligaste arterna bland tagellavarna i olika barrskogstyper är den vanligtvis mörkt svartbruna manlaven (Bryoria fuscecens) och den vanligtvis ljust gråvita grå tagellav (Bryoria capillaris). Bägge arterna varierar påtagligt mycket i färg och är ofta svåra att skilja åt. Den grå tagellaven innehåller dock en kemisk substans som reagerar starkt gult när man tillsätter KOH-lösning. Åtminstonde manlaven kan betraktas som ett outrett art-komplex.
Manlav, Bryoria fuscecens. Insamlad i Järvsö i Hälsingland av Göran Odelvik. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer LF52300. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Grå tagellav, Bryoria capillaris. Insamlad i Järvsö i Hälsingland av Göran Odelvik. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer L52470. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Grå tagellav, Bryoria capillaris. Förstoring av soral. Insamlad i Järvsö i Hälsingland av Göran Odelvik. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer L52470. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Talltagel
En vanlig art i talldominerade skogar i norra och mellersta Sverige är talltagel (Bryoria fremontii). Det är en ganska grov, glänsande kastanjebrun art, som lätt känns igen på sina gula soral när dessa finns utbildade. Talltagel har grova, vridna grenar och kan bli flera decimeter lång.
Talltagel, Bryoria fremontii. Foto taget i fält av Mats Wedin.
Nästlav
Nästlav (Bryoria furcellata) är en annan typisk tall-epifyt. Den bildar till skillnad från flertalet andra tagellavar inte hängande bålar utan är upprätt och utspärrat busklik. Soralen hos nästlaven har små pigg-lika utväxter (så kallade isidiösa soral) vilket gör den mycket lätt att känna igen. Nästlaven finns i större delen av landet, men är ovanlig i södra Sverige där den indikerar skog med höga naturvärden.
Nästlav, Bryoria furcellata. Insamlad i Loos i Hälsingland av Göran Odelvik och Marianne Hamnede. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer F120194. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Nästlav, Bryoria furcellata. Förstoring av isidiösa soral. Insamlad i Loos i Hälsingland av Göran Odelvik och Marianne Hamnede. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer F120194. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Garnlav
Garnlav (Alectoria sarmentosa) är en karakteristisk, blekt gröngul art i gamla granskogar över större delen av Sverige utom längst i söder. Den har minskat kraftigt i hela landet men kan förekomma i stor mängd i skog som undgått skogsbruk. Garnlaven kan bli flera decimeter lång och drapera träden i gynnsamma lägen, där den dessutom kan producera små rödbruna apothecier, annars förökar den sig främst genom fragmentering. Släktet Alectoria skiljer sig bland annat från Bryoria i spor- och sporsäckutseende. Detta är mikroskopiska karaktärer som förstås inte är så lätta att studera hos arter som dessutom sällan producerar fruktkroppar.
Garnlav, Alectoria sarmentosa. Förstoring av apothecium. Insamlad i Dorotea i Lappland av Göran Odelvik. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer L62515. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Garnlav, Alectoria sarmentosa. Insamlad i Dorotea i Lappland av Göran Odelvik. Ur Naturhistoriska riksmuseets samlingar. Föremålsnummer L62515. Foto: Ramona Ubral-Hedenberg.
Text: Mats Wedin
Bild: Ramona Ubral-Hedenberg
