Samlingens historia
Enhetens samling av antarktiska ryggradsdjur är en av världens största, med över 9000 hajtänder och nästan 1200 pingvinben. En del av materialet insamlades redan under Svenska Sydpolsexpeditionen 1901-03, ledd geologen och polarforskaren Otto Nordenskjöld.
Med på expeditionen fanns även geologen Johan Gunnar Andersson. Från den Sydpolsexpeditionen beskrevs de första fossila pingvinarterna från Antarktis i början av nittonhundratalet.
Valarnas föregångare och jättepingviner
Det mesta materialet i vår samling har dock insamlats under de senaste åren av forskare från enheten från eocena (40 miljoner år gamla) marina bergarter på Seymour-ön. Bland fynden av ryggradsdjur finns hajar, rockor, chimärer (havsmus), benfisk, en groda, jättepingviner och valarnas föregångare representerade.
Dessutom finns i samlingen 80 miljoner år gamla hajfossil, ben och tänder av svanödlor från sen krita som insamlats på Seymourön, Snow Hill-ön och Vegaön. Världsunik är fossil av små broskfiskar, benfiskar och den eocena grodan. Många fossil i samlingen är typexemplar och originalmaterial för nya släkten och arter som levde i Antarktis innan kontinenten fryste ner.
Med undantag av pingviner och valar finns idag inga nulevande släktingar till den övriga fossila faunan kvar eftersom antarktiska havsvatten är idag för kalla för deras nulevande släktningar.
Högst upp på sidan syns ett foto av mellanfotsben (tarsometatarsus) från pingvinen Marambiornopsis sobrali från eocen (40 miljoner år gammal). Foto: Thomas Mörs
